Alla delade upp sig två och två och tog för sig av kanoterna. Vid den tiden då jag kom ner till sjön - ensam - var det inga kanoter kvar, och jag satte mig lättat i sanden. Nu var det kanske dags att bättra på brännan lite!

"Ehm.. Hej!" sa någon och jag kollade upp. Det var en tjej som hade hälsat på mig, och nu stod hon ivägen för solen. "Vill du dela kanot med mig?" frågade hon sedan och jag reste mig upp med en suck. Verkligen? När jag hade det så skönt..?

"Jag är inte så värst förtjust i äckligt vatten, jag stannar nog här." svarade jag, och försökte att inte låta otrevligt.

"Rebecka, upp med dig nu! Är du här gör du det alla andra gör, annars får du laga maten ikväll." sa Carl och kastade flytväst på mig. Tänker han på riktigt straffa mig om jag inte padlar kanot?! Och dessutom, den här flytvästen var gul och orange, tog jag på mig den skulle jag se ut som en vilsen skogshuggare, och det var inget jag direkt ville..

"Älgsteeeeeek!" sa Carl retsamt när han hade vänt oss ryggen och börjat gå iväg. Dö eller döda? Helt klart dö! Nu var jag snabb att ta på mig flytvästen, och snart var jag påväg ner mot kanoterna. Då kom jag på att jag inte hade någon, och vände mig om för att se vart den där tjejn hade tagit vägen. Hon var straxt bakom mig, och eftersom att hon inte var med på min snabba inbromsning gick hon in i mig.

"Oj, förlåt!" sa hon snabbt och jag skrattade lite.

"Ta det lugnt.." svarade jag lite lagon stöddigt, och vände mig om för att böra gå igen.

"Ehm, om du ville dela kanot med mig så har jag den här." sa hon och pekade på en gul kanot. Awesome! Den passar min underbara flytväst! Fan också.

"Men man kan väl inte åka kanot på land?" frågade jag när jag insåg att kanoten stog på gräsmatta, och hon skrattade lite.
"Nej, vi får bäta den dit." sa hon och pekade ner mot vattnet. Det kan ha varit drygt femton meter, men den här gula saken såg inte ut att vara så lätt.. Jag måste hitta en frivillig. Jag vet!

"Excuse me, can you help me with something?" frågade jag och Louis vände sig om på en gång. När han såg att det var jag log han.

"Of course! What?" frågade han och jag nickde mot våran gula kanot.

"That heavy think want to get in the water, but.. It's do heavy.." sa jag och han skrattade roat. Jag var ju bara bäst på det här!..

Efter en liten stund satt jag i kanoten med det där tjejen, och vi paddlade lugnt frammåt. Eller ja, det var väl mest hon som paddlade. Jag satt mest.

"Så, vad heter du?" frågade hon efter en liten stund.

"Rebecka, kalla mig Becca." svarade jag och hon nog gillande. Alla gillade mitt namn.

"Jag heter Emilia." sa hon, och jag höjde ögonbrynen. Hade jag frågat? Nej, det tror jag inte.

"Jaha, okej. Vad bra." svarade jag, och hon log.

"Vi kommer att bli jättebra vänner!" sa hon sedan, och än en gång höjde jag ögonbrynen. Det var väl ändå jag som bestämmde...?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort/dåligt kapite, jag vet.. Men allt krånglar nu, pch det har tagit i stort sett hela kvällen att fixa... Vi får hoppas på att Mailk skriver ett bättre imorgon. ;)
Kommentera om ni vill, jag vet inte, den här kanske inte förtjänar några kommentarer ens..? :/

/Tomlinson xx

Jag knippar efter luft när jag kommer upp ur vattnet.

"Hey are you allright?" frågade den snygge killen som jag hade väntat på från bryggan och han räckte mig en hand, jag tog tag i den och han drog mig upp.

"No I am not okey. I just fell in the water and I am wet!" hur kunde han fråga en sådan dum fråga? Jag trodde att han skulle bli arg när jag sa så men till min förvåning så skrattade han bara och tog av sig jackan och räckte den till mig. "Sorry it was my foult you fell in to the water. I didn't mean to skary you" jag såg in i hans blåa ögon. Varför vart han inte irriterad på mig? Och vad var det här för känsla.

"No it is okey I am just clumsy thats all" han skrattade igen, varför skrattade han sa jag något roligt?

"I am Louis by the way, Louis Tomlinson and you?"

"Rebecka but please call me Becca"

"Nice to meet you Becca" sa han och sträckte fram handen "I guess you want to get some dry clothes" sa Louis

"Yeah I wouldent mind that" sa jag och log

"What about we meet each other tomorrow so that we can learn to know each other more than this?"

"Sounds good" nu log vi båda

"Well I think I have to go now" sa han

"Yeah me too"

"Than I guess i'll see you tomorrow"

"Okey bye"

"Bye" sen gick han. Jag hade lust att hoppa upp i luften och göra ett glädje tjut men det skulle inte vara ett dugg coolt. Så istället börjde jag gå mot mitt tält. Usch det lät till och med hemskt. Tält, tält, tält nej för tusan det lät bara hemskt!

Jag gick in i det trånga tältet och lyckades nätt och jämnt byta om till pyamas. Jag kliade lite på armen och märkte att jag hade fått ett myggbet, fan också. När jag la mig ner i sovsäcken så märkte jag att jag hade kvar Louis jacka. Jaja, jag får väl ta och lämna tillbaka den imorgon när jag träffar honom, tänkte jag och log för mig själv in´nan jag somnade. Ja, jag vet att det var konstigt men jag lyckades somna i ett tält medans jag sov i en sovsäck. Att vakna var dock inte lika enkelt.

Jag hörde ett trumpet ljud men ignoredare det och la kudden över öronen istället. Men de tänkte tydligen inte ge sig så enkelt. Trumpetljudet hördes närmre och närmre mitt tält, sen var det någon som öppnade "dörren" till tältet och blåste lika högt som en gorilla vrålade i trumpeten.

"Upp och hoppa Rebecka det är en solig dag och vi ska ta och göra lite frukost!" ropade Carl inne i mitt tält.

"Ut med dig jag vill sova" sa jag med en trött morgon röst och slängde kudden på honom

"Tvinga mig inte att hämta hinken" sa Carl. Jag viste inte vad det bettyde och jag brydde mig inte.

"Som du vill" sa Carl och lämnade äntligen mig ensam men det var inte länge. Han kom tillbaka med en stor hink med iskallt vatten och hällde den över mig!
"Vadfan håller du på med?! Är du dum eller?" skrek jag argt

"Jag sa ju att du skulle gå upp" svarade Carl kaxigt "Så gå upp nu innan jag hämtar en till hink med vatten"

"Jaja, jag är uppe sa jag och reste mig

"Bra" han log och lämnade mitt tält. Jag gav ifrån een hög suck sen satte jag på mig mina kläder. Ett vitt linne som var ganska urringat och ett par väldigt korta gula shorts, sen tog jag på mig mina svarta gucci skor och gick fram till läger elden. Där stod redan alla och höll på att laga mat, jag bara stirrade på dem. De hade verkligen inte årets mode på sig. Alla hade på sig ett par gröna shorts och vissa hade gröna kortärmade tröjor andra hade linnen och på fötterna hade de något som såg ut som militärkängor. Vad är det här? Ska vi gå ut i krig?!

Carl kom fram till mig och räckte mig ett par kläder som såg ut som alla andras.

"Alla ska se likadana ut här så att ingen blir retad" sa Carl

"Så du tror att man inte blir retad om man har på sig dem där kläderna?" frågade jag och gjorde en gest med handen över alla.

"Sätt bara på dig kläderna, annars vet du vad som händer"

"Visst" jag ryckte åt mig kläderna och återvände till mitt tält för att byta om. Jag valde att ta på mig linnet, lite måste man ju få visa. När jag kom tillbaka satt alla och åt sin frukost. Jag gick fram dit man hämtade mat och någon lägercoch slevade upp en stor slev med gröt på min talrik. Jag titade missnöjt på maten men gick till ett träd och satte mig och började äta utav den vidriga gröten.

När alla hade ätit klart sa Carl:

Okej alla nu går vi ner till stranden och paddlar kanot!" alla hurrade, alla utom jag. Skulle jag paddla kanot glöm det!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej alla det var kapitel 8!

Det var rätt sent när jag skrev det här men var ju tvungen att lägga upp ett kapitel så att ni skulle få läsa ;) Så här är det! Har varit på prao i 3 dagar nu och tagit hand om småbarn så är helt slutkörd och lite halvt död. Det här kanske inte är det bästa kapitlet men det är ett kapitel! Så kommentera nu, jag fick bara en kommentar på förra inlägget jag skrev! Så komigen nu! :)

/ Malik xx

"Rebecka Olsson?" frågade någon och jag vände mig om. Där stod en man som kan ha varit runt trettio år, och jag suckade när jag såg honom. Men vad hade jag förväntat mig? Att jag skulle få en snygg ledare?

"Ja" svarade jag kort och han nickade.

"Välkommen till Oliden, jag heter Carl, och det är jag som ska ha hand om dig och andra under de kommande veckorna" sa han och stäckte fram sin hand. Jag brydde mig inte om att ta den, utan skrattade istället lite åt namnet på det helvete jag kommit till. Jag menar, seriöst, Oliden? De hade säkert bara bytt ut de två första bokstäverna i avliden och därefter döpt det efter vad som hade hänt med alla som åkt hit..

"Visst, vad bra" sa jag ironiskt och han tog förvånat tillbaka sin hand. "Vem tar hand om väskorna?" frågade jag och han såg undrande på mig.

"Du kan gå och hitta en lämplig tältplats och sätta upp det här" sa han och gav mig en avlång tygpåse. "När du är klar kan du ställa väskorna där inne" fortsatte han, och sedan lämnade han mig ensam med alla hemska saker. Det var uppenbart att han redan tyckte illa om mig.. Jag suckade och slängde tygpåsen på backen. Så fan heller att jag skulle packa upp ett tält, inte en chans..

"Tält är väldig bra skydd mot björnar..." viskade någon som passerade bakom mig, och jag skyndade mig att tänka om. Det kunde väl inte vara så himla svårt att sätta upp ett tält..? Jag bestämde mig för att försöka i alla fall, och tog upp tygpåsesn från backen. Nu var det bara att hitta en bra plats för tältet, och det fick vara.. Just här. Jag vände upp och ner på påsen utan att ha tagit ett steg, och började hälla ut alla pinnar och skit som fanns i den. Det var verkligen mycket..

Efter två timmar gav jag upp, och Carl fick rycka in. Han klarade uppgiften på mindre än fem minuter..

"Samling vid elden om två minuter." sa han och gick iväg. Jag nickade lite, även om han redan var en bit bort, och ställde sedan in min väska i tältet. Det var väldigt litet, och när jag hade ställt in min väska och lagt ut sovsäcken och liggunderlaget pappa snällt nog hade köpt till mig, var det smockfullt. Jag hatade små utrymmen! Det var äckligt och.. trångt.

När det har gått ungefär två minuter gick jag iväg till elden, och där satt alla redan och väntade.

"Jag har lite spännande nyheter! Alla som har valt att åka på.." valt? Jag avbröt Carl med ett spontant skratt, men han ignorerade mig och fortsatte. ".. Alls som har valt att åka på lägret den här perioden har tur! Vi ska nämligen få finbesök!!" skrek han och alla började småprata med varandra. Utom jag då, eftersom att jag inte hade någon att prata med.

"Vem kommer?!" frågade en kille i min ålder.

"Ingen mindre än..." började Carl, och fem killar intog den lilla träverandan som kunde liknas med en scen.

"Us!" skrek de fem killarna i kör, och jag bara gapade. De var ju hur snygga som helst! Åh, tack gode gud, jag kanske överlever i alla fall!

"One Direction!" översatte Carl för dem som inte hade någon aning om vilka dem var - som jag till exempel. Men namnet spelade ingen roll, de var här, och de var snygga, det var allt jag brydde mig om. Sen om de hette One Direction eller E.M.D spelade ingen som helst roll.

Direkt när samlingen var slut, och Carl hade berättat lite om vad som skulle hända här hängde jag på de andra fram till One Direction. Alla andre tjejer ville ha deras autograf, men brydde jag mig inte om. Ville jag ha ett namn nerkladdat på ett papper kunde jag väl lika gärna skriva det själv.

"Hey there" sa en av de otroligt snygga killarna och kramade mig. Det var nog mest för att alla andra hade bett om kramar, men jag kunde ändå inte låta bli att le som en tok.

"Hey, I'm Becca!" sa jag och han log mot mig.

"And I guess you know my name..?" sa han skämtsamt och jag skrattade lite.

"Actually, no. But you're hot, so.. I'd like to know it!" sa jag och log mot honom. Nu var det tur att jag inte kunde bli varken blyg eller generad.

"Oh, so you're not a fan?" frågade han, och jag tror att jag kunde ana en liten gnutta hopp i hans röst. Kanske ville han umgås med någon som inte bara gillade dem för att... För att de var fan. Jag hade egentligen ingen aning om vad ett fan gjorde, eftersom att jag bara "fanade" migsjälv.

"I have never.. Heard, seen, read.. whatever you do" svarade jag ärligt och han log lite.

"Oh, Nice.. I think." svarade han, men han kunde inte svara på vad han hette, konstogt nog. Den frågan måste han väl ha ett svar på?

"You didn't tell me your name." retades jag och han skrattade lite. Han öppnade munnen för att svara, men någon stoppade honom.

"If you're gonna chit-chat maybe you can do it over there?" sa en av killarna och pekade en bit bort.

"Meet me here when everyone is gone." sa den snygga killen - vars namn jag fortfarande inte fått veta - och jag nickade lite. Han var otroligt snygg...

Det hann nästan bli mörkt innan alla hade lämnat mina snygga killar ifred, och därmed var det min tur att träffa dem. Konstigt nog var de inte där när jag kom, men jag skulle nog inte behöva vänta så länge. Förhoppningvis. Myggen hade börjat komma fram nu, och jag vägrade att få myggbett. Jag tänkte absolut inte gå runt och klia sönder min välvårdade hud, inte en chans. Men de där myggen var verkligen olidliga, och jag var tvungen att fly fältet. Snabbt sprang jag ner mot den lilla sjön som låg vid lägret, och satte mig på bryggan. Oturligt nog var det like många mygg här, och jag viftade vilt med armarna.

Efter bara en liten stund gav jag upp hoppet om att han skulle komma, och reste mig upp för att gå därifrån. Myggen var som ett svart moln runt mig, och när det snygga killen överraskade mig genom att stå bakom mig blev det helt enkelt för mycket. Jag tappade balansen, och det kan inte vara jättesvårt att lista ut vart jag hamnade nu.. Justdet, i vattnet...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu blev det ganska lång va? ;) Och jag tycker helt ärligt nu att ni får bli bättre på att kommentera. I början av en novell är det mycket lättare att skriva om man får kommentarer som talar om vad som blir bra, och vad som bara blir rörigt - konstigt nog märker man inte det när man skriver. Och om man inte vet det är det svårt att forma novellen på ett bra sätt, och då får ni läsa en konstig novell. Så det här är inte bara ett sammarbete mellan mig och Malik, det är ett sammarbete mellan alla som väjler att gå in här och läsa det vi skriver.

/Tomlinson xx

"Ni måste skoja med mig. Ni kan inte mena allvar" sa jag med ett nervöst skratt

"Vi skulle aldrig skämta om något sånthär. Du måste lära dig att man inte alltid får sin vilja igenom" sa pappa lite irreterat.

"Vi har redan anmält dig och allting är klart. Du ska åka dit redan dagen efter att skolan har slutat" mamma lät lite lugnare än pappa.

"Är ni helt jävla dumma i huvudet?! Ni kan inte bara skicka iväg mig på något lortläger med massa insekter som kryper in i ens säng!"
"Vilka sängar? Ni ska sova i tält" pappa lät road

"Ni kan inte tvinga mig till det här! Jag hatar er!" jag sprang upp till mitt rum och slog igen dörren med en smäll, sen slängde jag mig på sängen.

I skolan var allting som vanligt. Alla hälsade på mig (även de jag inte hade en aning om vilka de var), jag såg snyggast ut i mina nya kläder. En Grön magrtöja och väldigt korta shorts. Bredvid mig hade jag Emily och Ashley, såklart visste de vad som hade hänt den där natten.

"Har Alex sagt någonting över huvudtaget om då?" frågade jag medans vi gick till nästa lektion

"Nej, ingenting han beter sig helt normalt" sa Ashley

"Vilken jävel" sa jag och de nickade intsämmande. Vi gick till våra skåp. Emily och Ashley hade skåp precis vid ingången bredvid varandra, medans jag hade i mitten av alla så att alla kunde titta på mig.

"Hej Becca!" sa en välbekant röst "Det var länge sedan"

"Hej Axel" sa jag och smälde igen skåpet och började att gå mot Ashley och Emily, men jag hindrades utav Axel som tog tag i min axel och jag vände mig om.

"Vad vill du?" min röst lät lite mer irriterad än vad den skulle

"Alltså angående den där natten. Jag hade bara druckit lite för mycket och var lite hög, men komigen et är väl inte första gången?"

"Ursäkta?"

"Alltså jag menar som om det var första gången för dig. Du har väl legat med hur jävla många killar som  helst" är han helt dum i huvudet?!

"Kiss my ass Axel! sa jag och gav honom fingret

"Eh komigen det var menat som en komplimang!" skrek han efter mig men jag ignorerade honom och började att gå mot Emily och Ashley. De höll på att prata om någonting, jag vet inte vad, men är jag kom vart de tysta.

"Snacka om att han är en skit! Jag är glad att jag kommer få slippa honom"

"Vadå ska du åka bort?" frågade Emily

"Ja, till helvetet"

"Okej jag vet att jag inte är så bra på geografi men det finns inget ställe som heter så" sa Ashley

"Jo, om dina föräldrar skulle tvinga dig att åka på något jävla sommarläger under typ hela sommarlovet så lovar jag dig att du kommer på att det finns ett ställe som heter helvetet"

"Vadå för läger?" frågade Emily. Jag rotade fram lappen om lägret som jag hade i fickan och räckte dem det. De stod och läste det samtidigt med vidöppna ögon. När de hade läst klart det tittade de på mig.

"Jag hade fel, det finns nog ett ställe som heter helvetet..."

Jag ryckte åt mig mina tre knallrosa väskor och stängde igen bakluckan till bilen med en smäll. Skog, skog och mer skog, det var det ända ja såg.

"Ni tänker inte bara lämna mig här eller hur? Jag är ju i mitten utav ingenstans! Snart kommer väl en kamera att komma fram och alla ropar att jag har blivit lurad och sen blir det att shoppa, eller hur?" 

"Nej, Becca det här är inget skämt Du kommer att trivas här frisk luftär bra för dig" sa mamma

"Du kanske till och med slutar att käfta emot och bara göra det istället" fortsatte pappa "Jag var ju scouten gång i tiden. Skogsluften gjorde mig gott"

"Ja, bara se på dig nu" sa jag och himmlade med ögonen.

”Tro oss Becca. Det här är för dit eget bästa. Vi kan inte hålla på att skämma bort dig hela ditt liv” mamma lät lugn men bestämd
”Så gå nu fram till ledaren som står där borta och säg att du är här” sa pappa ”Vi kommer att sakna dig!”
”Ni behöver inte sakna mig. Låt mig komma hem” sa jag men de hade redan satt sig i bilen.
”Hejdå Becca, ha det så kul!” ropade mamma och sen körde dem iväg så att leran stänkte om dem och på mig, helvete!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej alla! Ja, jag vet vad ni tänker... jag har kommit tillbaka från de döda! Ne, men Tomlinson skrev förut att jag hade dött men nu är det så att jag inte har det. Eller så har jag det men jag har återvänt som en zombie! Så nu tycker jag att ni ska kommentera som tack för att jag har återvänt! ;)

ps: jag är ingen plugghäst!

/ Malik xx

Och glöm inte att alla som vill vara med i novellen måste vara med i tävlingen här under, annars vet vi ju inte att ni finns ;)

Och du är visst plugghäst. Du skulle hellre sitta en hel dag med dina böcker än att vara med mig, såå, plugghäst! Sorry x)

/Tomlinson xx

Jag gick inte till skolan på måndag eller på tisdag. Mamma och pappa började bli mer och mer fundersamma men jag ignorerade dem och alla sms jag fick från Ashley och Emily. Och jag fick inte ett ända meddelande från Axel, inte ett ända! Hur kunde han göra så här mot mig? Jag trodde att han var en skysst kille, men jag antar att jag hade fel. Eller så borde jag förlåta honom. Jag menar det var ju en fest och han kanske var full. Han trodde säkert att det inte var första gången för mig, men han borde ju fatta om man säger åt honom att sluta, eller? Nej, jag vet inte det här är förvirrande! Tänk så är jag gravid. Åh herre jävlar vad gör jag då?! Jag satte mig snabbt upp i sängen och tittade i spegeln. Magen var lika platt som alltid, men såklart man märker ju inte om man är gravid 3 dagar efter att man har haft sex. Åh, helvete allt det här tänkandet ger mig huvudvärk!

De senaste dagarna har jag börjat att gå mer och mer på fester. Jag kommer alltid hem mitt i natten, ibland inte alls, och jag är jämnt stupfull.

Nu hade det gått två veckor sedan den misslyckade festen, och jag hade inte gått till skolan en enda dag. Jag var vaken hela nätterna, och sov hela dagarna. Jag hade vänt dygnet helt upp och ner. Just nu var jag i alla fall påväg hem från ännu en fest, och konstigt nog hade jag inte blivit så full. Bara så pass att det var lite vingligt att gå, men det var absolut ingenting mot vad det brukade vara. Jag menar, jag kunde ju gå!

När jag kom in genom dörren satt mamma och pappa och väntade på mig, och jag insåg direkt att det här inte skulle gå bra alls. Jag hade inte snackat med dem sen jag kom hem från Axels fest för två veckor sen, så jag skulle antagligen få ta emot två veckors skäll på en gång. Inte bra...

"Är du helt dum i huvudet unga dam?!" utbrast pappa när han fick syn på mig.

"Du lovade!" väste mamma och han satte sig mer på en gång igen. Hon tyckte nog att det var bättre att hålla det här lugnt..

"Sitt ner!" sa pappa som fortfarande var irriterad, men nu försökte han i alla fall dölja det. Jag gjorde som han sa och satte mig ner i fotöljen. Sedan stängde jag ögonen och bara önskade att jag hade tagit några drinkar till.. Då hade det varit lättare att stå ut med det här..

"Vi har märkt att du inte alls klarar av det här längre, och våra besparingar börjar ta slut. Du kan inte fortsätta spendera alla pengar på kläder och sprit, det funkar inte så" sa mamma lugnt och jag suckade. Igen, verkligen?

"Mamma, du vet vad jag har att säga, beh..." längre kom jag inte, för pappa avbröt mig.

"Nu sitter du tyst och lyssnar. Som mamma sa, det här fungerar inte längre, och därför ska du åka iväg på ett läger i sommar" berättade pappa allvarligt, och jag flinade lite åt honom. Vad kunde de skicka mig på för läger? Träningsläger? Knappast! Ett läger för att sluta slösa pengar? Finns det ens något som heter så? Knappast..!

"Vadå för läger?" frågade jag, och jag hade fortfarande kvar min stöddiga attityd.

"Här.." sa mamma och la ett A4 papper i mitt knä. Den första bilden jag såg föreställde ett tält, och jag kände myrorna krypa på benen med en gång. Snabbt ögnade jag igenom pappret, och mina ögon uppfattade endast de hemska meningarna.. "Sova i tält, laga mat över eld, tvätta sig i sjön, gå i skogen...FEM VECKOR!?" Nej! Usch!! Fy fan heller! Aldrig i livet!!...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Malik skrev den första biten över "mellanrummet", men hon fick någon huvudvärk och dog - därför kunde hon inte fortsätta.. Men då är det ju klart att jag rycker in även om jag inte har tid, för ni måste ju få ett kapitel, ellerhur? Tacksamma? Kommentera dåe! ;)

/Tomlinson xx

När skolan var slut på fredagen följde Emily och Ashley med mig hem. Vi skulle tillsammans göra oss iordning till festen, och jag hade redan valt ut kläder till oss allihop. Såklart var det jag som fick ha snyggast kläder, för så var det ju alltid...

"Måste jag verkligen ha den här..?" frågade Emily fundersamt och höll upp en hög kjol. Själv tyckte jag inte att det var den snyggaste, men hon skulle ju inte heller vara den snyggaste.

"Absolut! Du är jättesnygg i den!" sa jag och hon log lite åt komplimangen. "Men först måste jag fixa sminket!" sa jag och försvann in i badrummet. Det här kunde ta ett tag...

"Becca, festen börjar om tjugo minuter!" ropade Ashley utanför dörren lagom tills det att jag var klar.

"Bra, då åker vi om en timma" sa jag oberört och gick förbi henne ut i rummet igen.

"Jag upprepar, tjugo minuter" sa hon igen och jag skrattade lite. Hade hon inte lärt sig någonting vettigt här i livet?

"Ash, fina gäster kommer alltid sent. Vi är fina gäster, så vi dyker upp när festen har börjat" sa jag och blinkade åt henne med ena ögat.

"Aha..." var det enda svar jag fick, och sedan började vi byta om till fetskläderna. Jag skulle ha på mig ett par höga, svarta shorts med lite detaljer på och till det skulle jag ha en lysrosa magtröja. Jag hade också ett svart långt halsband, och svarta, ganska enkla skor med liten klack. Det matchade jag med en svart bh, som jag hoppades att någon skulle se under kvällen..

Efter någon timma åkte vi iväg till festen, och som jag hade förutspått var det radan fullt ös. Alla dansade med alla, och det såg ut som att det höll på attt spåra ur när som helst..

"Tja Becca! Så du kom i alla fall!" skrek Axel för att överrösta musiken. Jag log lite som svar, och han drog genast ut mig på dansgolvet. Med andra ord tappade jag bort både Emily och Ashley efter bara några sekunder..

"Vad som helst för dig, Axel.." skämtade jag, och han skrattade roat. Han var så gullig när han gjorde det!

"Här, ta den här!" han tryckte ett glas med okänt innehåll i min hand, och jag tvekade lite. Jag visste att man inte skulle dricka något man inte visste vad det var.. Men, det var ju faktiskt fest.. Och med den tanket i huvudet svepte jag drickan i en klunk. Det smakade inte bra, men det gav en underbar känsla efteråt. Jag kände min fri på något sätt. Fri nog att sno någon annans drink och dricka upp den med. Jag hittade några drinkar till, och konstaterade på en gång att den här kvällen inte skulle sluta bra..

"Kom med mig.." sa Axel och drog iväg med mig. Egentligen ville jag nog inte det, men med tanke på att jag redan var rätt packad hade jag inte så mycket att sätta emot..

När Axel hade dragit in mig i sitt sovrum stängde och låste han dörren. Jag kände att något inte var helt rätt, men jag kunde inte avgöra vad..

"Axel...?" frågade jag fundersamt när han började kyssa mig på halsen. Han brydde sin inte om att svara utan fortsatte istället. Ner över nyckelbenet, tillbaka upp till halsen... Sen drog han av mig tröjan. Där fick jag nog.

"Axel, sluta!" bad jag, men han slutade inte. Jag puttade iväg honom så hårt jag orkade, men som en magnet kom han tillbaka. Tusan också, det här var inte bra.. Jag kom på en sista lösning, och om inte den skulle funka visste jag inte vad jag skulle göra... Jag skrek rakt ut, så högt jag orkade, och Axel hoppade till lite av överraskningen. Men han gav sig inte.. Den här gången tog han fram en spruta ur en låda, och satte den snabbt i min arm.  Till en början kände jag ingenting, men efter ett tag började jag bli lite sömnig.. Narkos.. Till sist somnade jag..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ni är väl antagligen ute med era vänner och firar valborg, eller sitter hemma och myser med era familjer, men jag sitter här forever alone och skriver till er. Förtjänar jag inte lite kommentarer då..? ;)

/Tomlinson xx

Hej hej alla ni som läser våran novell! På del 3 utav novellen så fick vi mer kommentarer än de senaste inläggen bra kommenterat hörrni!!!    Fortsätt att kommentera vi blir ju bara mer peppade av att skriva då och då kanske det kommer ut några extra kapitel ibland   Tipsa era direction kompisar om våran novell. Om det är så att ni vill göra ett länkbyte med oss så är det bara att säga till vi gör det med vem som hellst! Fast det kanske Tomlinson redan har tagit upp   

Iallafall tack för era kommentarer och fortsätt så! Det var allt för den här gången! Måste tillbaka till pluggandet nu hejdå!   

Kramar Malik!

Jag vaknade av att solen sken in genom mitt fönster men jag kände direkt att det var något som inte stämmde. Jag satte mig snabbt upp på sängen och ryckte åt mig väckarklockan som stod på sidobordet. Klockan visade 8.00 och skolan började 8.30

"HELVETTE!!!!!!!!" skrek jag rakt ut och hoppade upp ur sängen. Nästa sekund kom mamma och pappa inspringande till mitt rum.
"Älskling vad är det?" frågade mamma oroligt

"Vad är det? Vad är det!? Jag ska berätta det för dig. Den förbannade jävla väckarklockan har inte ring och jag har bara 30 minuter på mig att fixa mig, det är vad som har hänt!" skrek jag

"Men ta det lungt Becca du hinner fixa dig" pappa lät väldigt lugn. Hur kunde han vara så lugn i den här situationen.

"Nej, jag hinner inte fixa mig på en halvtimme. Hur ska jag då kunna hinna sminka mig?!"

"Du behöver inte sminka dig." sa mamma. Jag började gapskratta rakt ut.

"Inte sminka mig, haha. det var det roligaste jag har hört på länge. Mamma lilla du kanske inte bryr dig om att vara ful men jag vill faktiskt vara snygg så att alla tittar på mig" sen knuffade jag ut dem från rummet så att jag kunde sätta på mig. Jag vittade på klockan igen. Fan, nu var det bara 25 minuter kvar!

Jag satte snabbt på mig kläderna jag hade köpt igår, som bestod utav en ganska kort kjol som var i färgen rosa och en oversize tröja i färgen vit som var ganska genomskinlig så att man såg min knallrosa bh. Mitt hår kammade jag och satte upp den i en toffs med massa hårsprej. Jag han bara att sätta på mig fondation och mascara. Jag tittade mig själv i spegeln, och jag måste erkänna att jag kan se bättre ut men som alltid så ser jag grym ut.

Pappa skjutsade mig till skolan eftersom att jag inte tänker ta bussen som alla andra människor gör och jag har inte fått mitt körkort än, men jag håller på att ta det. 

Jag kom fram till skolan precis i tid och skyndade mig in i klassrummet med mina böcker. Första lektionen var spanska och jag satte mig bredvid Emily och Ashley.

"Hola a todos!" (hej alla!) sa spanskaläraren som heter Carlos. Jag måste erkänna att han är ganska snygg för att vara 30 år.

"Hola Carlos!" svarade alla utom jag för jag var fullt upptagen med att titta på bloggen på mobilen som jag inte hade hunnit gjort innan jag åkte till skolan.

"Rebecka ta ner mobilen" sa han med brytning på spanska. Jag suckade högt och stoppade ner mobilen i BH:n.

Carlos började babbla om olika fraser på spanska men jag lyssnade inte precis, jag var fullt upptagen med att prata med Emily och Ashley (okej mest Ash Emily satt och antecknade allting Carlos sa) om varför jag inte var så mycket sminkad och varför jag var sen.

"Och mina föräldrar väckte mig inte äns. Borde inte dem veta när jag börjar?" viskade jag till Asc

"Jo helt klart. Jag du har rätt" viskade Ash tillbaka

"Så klart jag har rätt. Alltså föräldrar kan vara helt sjuka ibland" Ashley nickande instämmande.

Efter lektionen så gick vi till skolcafét och jag köpte en cola light, sen satte vi oss ute på bänken. Som anligt så var det många som gick förbi och hälsade på oss. Framförallt på mig men jag ville inte säga det högt för då skulle säkert Emily och Ashley bli avundsjuka. Nästan alla som hällsade på mig hade jag som vanligt ingen anning om vilka det var.

Jag hade precis börjat att slappna av i solen men då var det såklart någon som var tvungen all ställa sig i vägen.

"Tja Becca!" och så klart var det ingen annan än skiten Mike

"Du skymmer solen" sa jag drygt "So move your ass!"
"Hur kan jag skymma någonting som står precis framför mig" han blinkade när han sa det. Jag fick rysningar. Och inte var det några bra rysningar heller.

"Okej Mike vi leker en lek. Jag är solen och du är en liten obetydlig människa på jorden som snart kommer att bli till aska om du inte springer iväg. Okej?" sa jag och log ett spydigt leende. Mike gick iväg. Jag, Ash och Em skrattade efter honom.

Sista lektionen var idrott, prefekt. Jag bytte om till ett par väldigt korta shorts och en magtröja. Idag skulle vi tydligen ha fysträning. Typiskt, då skulle jag bli svettig.

"Okej ni kan väl börja med att springa 5 varv runt hallen" sa idrottsläraren och alla började springa medans jag, Ash och Em gick.

"Kom igen Becca! Spring nu med din sexiga kropp!" det var Axel som sa det. Han var lagkapten i fotbollslaget och han är grymt snygg. Med sitt blonda hår och blåa ögon. Hans hår var sådär rakat på sidorna och resten var bakåtslickat, grymt snyggt!

"Tror du verkligen att jag skulle vilja bli svettig?" sa jag och log

"Då kan jag hjälpa dig att springa utan att bli svettig" Och så lyfte han upp mig och slängde mig över axeln en så sprang han medans jag skrek roat.

Efter idrotten när jag, Em och Ash var ensamma i omklädningsrummet så pratade vi om Axel.

"Jag tror verkligen att det är någonting på gång mellan dig och honom" sa Emily med ett leende.

"Kanske det" sa jag och log hemlighetsfullt

"Han kanske kommer få äran att ta din oskuld" sa Ashley. Jag jag vet att det är konstigt att en så snygg tjej som jag inte har haft sex än men det kommer för hoppningsvis inte dröja så länge till. 

Vi började att gå mot våra skåp men då vart vi stoppade utav Axel.

"Ta brudar!" sa han och log sitt sexiga leende

"Hej Axel" svarade jag

"Jag tänkte bara om ni ville komma på festimorgon hemma hos mig. Mina föräldrar är inte hemma så jag har hela placet för mig själv"

"Ja, vi kommer väl om vi har tid"

"Coolt. Då ses vi då" sen var han borta.

"Varför svarade du inte bara ja direkt?" frågade Emliy

"Em, hur hade du då tänkt tt jag skulle spela svårfångad?"

"Smart" svarde hon

"För att va så smart så vadet där verkligen dumt" sa Ashley och vi började att skratta.

När jag kom hem började jag direkt att leta fram ett par kläder tills imorgon och jag hittade de perfekta...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så här får ni äntligen ett kapitel utav mig, Malik! Jag har varit lite upptagen men nu kommer ett kapitel iallafall!

Så nu får ni kommentera ordentligt. En kommentar fick vi på förra inlägget. En kommentar! Kom igen ni kan mycket bättre en så vi vet ju att ni läser :) så kommentera nu!

/ Malik x