Louis

När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa något på en lång stund, och killarna var snabba att fatta det beslut om att jag skulle prata ensam med Rebecka. Men det var hon såklart inte okej med. Det hade inte gått jättebra sist, så jag kunde på något sätt förstå henne.

"No, I want Emilia here." sa Rebecka bestämt och jag suckade. Då skulle det vara två mot en, så isåfall kunde jag lika gärna gå härifrån på en gång. Jag mot två tjejer, det skulle bara inte gå.

"Can't we atleast try?" frågade jag och hon skakade på huvudet. Hennes röda lockar gungade fram och tillbaka över hennes ansikte, och det fladdrade till lite i magen. Det var i det ögonblicket som jag bestämde mig. Hannah och jag hade haft våra stunder, men den tiden var över. Känslorna jag hade för henne hade tagit slut, och jag kände nu mer för Rebecka. Rebecka måste vara den jag gillar, men det finns ett problem. För henne är jag den värsta människan som vandrar runt på jorden just nu, så hon kommer aldrig släppa in mig i sitt liv igen. Men hon är för underbar för att bara ge upp på, så jag tänker fortsätta kämpa för henne.

"Please, I wasn't myself before.." bad jag, men än en gång skakade hon på huvudet. Jag suckade och vände huvudet mot marken.

"And how do I know that you are now?" frågade hon bestämt, och jag såg på killarna för att få lite hjälp. Någon av dem borde väl vara på min sida.. Eller?

"He cried, I think he knows what he's talking about now." sa Zayn och jag gav honom ett tacksamt léende. Han svarade med att nicka, och sedan vände vi blickarna mot Rebecka.

"Fine, but if you does the same thing again I will personally kill you!" sa Rebecka irriterat och jag nickade för att visa att jag förstått. Nu var det bara att hoppas att jag kunde hålla de dumma orden borta, annars var jag körd.

Killarna och Emilia lämnade rummet, och jag stod kvar på min plats och kollade på Rebecka.

"Start talking." sa hon och jag nickade. Jag diskuterade lite med mig själv i huvudet innan jag öppnade munnen för att prata.
"I really loved Hannah, and I never thought that anyone would come into my life to take her place, that's why I didn't counted with that, and I talket before I thought. That was stupid. My feelings for Hannah is fading away, and you make me feel like I've never felt before. I love you Rebecka, even if you will never love me back." sa jag och vände undan blicken så fort jag var klar. Under hela mitt tal hade jag stirrat in i hennes vackra ögon, och de hade blivit mer och mer tårfyllda ju längre in i talet jag kom. Nu när jag inte kollade på henne längre visste jag inte vilken reaktion hon hade fått, och jag var inte heller säker på att jag ville veta det.

"You...." var det enda hon sa, så jag vände upp blicken för att se om hon hade fortsatt med något hemligt teckenspråk eller liknande. Det hade hon inte, men hon satt och pekade på mig. "You are a bad man." sa hon sedan, och jag rynkade ögonbrynen. Det var inte jättesnällt sagt. "You can't have two girlfriends, so either you have to break up with me och Hannah, right away!" sa hon och jag såg på henne med stora ögon. Vad skulle detta betyda? Ville hon vara med mig i alla fall? Helt otroligt...!

"I'll call at once!" sa jag och tog telefonen som fanns i rummet. Jag slog det välbekanta numret till Hannah, och det var först när jag tryckte på grön lur som jag fattade vad jag egentligen höll på med. Jag skulle nu avsluta ett flera år långt förhållande, på telefon. Det skulle skrivas mycket hat om det, och Hannah skulle hata mig för alltid. Jag skulle hata migsjälv för alltid. Herregud, det kanske bara är bäst och lägga på innan hon sva..
"Hannah!" svarade hon med sin glada röst och jag log. Hon fick mig alltid på bra humör.. Nej!

"Hey, it's me." sa jag och försökta dra ner lite på glädjen i min röst. Jag fick inte ge henne fel signaler.

"HI LOUIS!!" skrek hon, och jag flyttade telefonen en bit från örat.

"Hannah, I.. Don't think you're gonna like this.." sa jag, och nu lät jag snararde deprimerad än glad.

"Are you... breaking up with me?" chansade hon, och jag bet mig i tungan. "I have seen about Rebecka, so.. Good luck with her.." sa hon sedan, och jag skakad epå huvudet.

"Rebecka and I became a couple like two minutes ago, we were just friends before that." sa jag, och hon skrattade glädjelöst.

"Fine, whatever. I gotta go now." sa hon och klickade mig. Jag la ner telefonen på bänken igen, och Rebecka följde den med blicken.

"Are you sure about this?" frågade hon och jag nickade.
"You are the girl I love, no matter if you loves me back or not. I can have a reletionship with Hannah when someone else owns my heart." sa jag, och en tår lämnade Rebeckas öga för att rinna över hennes kind.

"So you want to be mine?"

"It's the only thing I want....!"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inte Malik det här, men kommentera i alla fall kanske? :)

Hej alla!

Tack alla ni som har läst min blogg fram tills nu. Den andra novellen kan ni glömma helt för som det står på rubriken så börjar jag om! Nu är det jag och min kompis som ska sköta den här bloggen, så nu har vi döpt om bloggen till "our1dstory" (men det funkar förtfarande att skriva det gamla namnet). Vi har valt att vara anonyma - därför kallar vi oss Tomlinson och Malik - men är de något ni undrar är det bara att fråga :) Antingen kan ni skicka en fråga i frågelådan, eller så kan ni mejla oss på - our1dstory@hotmail.se :)

Vi ska nog få upp någon prolog idag, och sen blir det förhoppningsvis ett kapitel om dagen. Så.. Läs, kommentera och sprid! :)

/ Tomlinson och Malik