När vi hade suttit och snackat i stugan ett tag var det dags för mig, Niall och Liam att gå ut till vårat tält, så vi sa hejdå till de andra. Det var nu kolsvart ute, och man såg inte handen om han höll den framför ansiktet. Hur fasiken skulle vi hitta i mörkret utan ficklampa?! Jag gick med händerns utsträckta framför mig för att hindra eventuella kollisioner med träd, och sökte efter gropar med fötterna varje gång innan jag satte ner dem. Skulle någon skum människa med mörkerséende se oss nu skulle den antagligen avlida av skratt. Det här kändes väldigt lustigt.. För att inte tänka på hur det skulle se ut om jag gick in i något..

 Jag hann bara tänka tanken innan min fot träffade någonting, men jag hade gått för snabbt för att han möjligheten att stanna. Så jag föll framåt, och till min förvåning landade jag på något mjukt. Ett tält, fan också..

"AAAHHH!!!" två tjejer skrek, och så gjorde Niall. Jag hade mosat ihop tältet, och de som var där inne var nu fast. Jag var snabb att resa på mig, och de två tjejerna var fria. Nu hade några andra nyfikna själar vaknat, och jag kände hur alla stirrade på mig genom mörkret.

"Är du galen eller?!" den person jag helst inte ville se just nu.. Tur att det var mörkt så jag slapp..

"I'm sorry Becca.." sa jag lugnt, för det hon sa på svenska var antagligen en utskällning. Det lät så på tonfallet..

Rebecka

När tältet rasade in på mig fick jag verkligen panik, och var redo att srypa den jäveln som ramlat  över mig. Men när jag skulle gå ut träffade jag på ett litet problem. Jag satt fast. En av krokarna i tältpinnarna satt fast i min tröja, och när jag ryckte loss den öppnades en stor reva på framsidan..

"Är du galen eller?!" den utskällning jag tidigare planerat var mycket värre, men av någon anledning kom den inte fram.

"I'm sorry Becca.." det var Louis, hur var det ens möjligt?! Saknade han mig redan så mycket att han var tvungen att ha sönder mitt tält, då hade snubben problem. Jag tände ficklampan jag hade i handen, och lös på honom. Jag vet inte varför jag lös just på honom, men jag gillade inte mörker så..

"What the hell was that good for?" nu var jag lite lugnare, men jag var noga med att fortfarande visa mitt missnöje.

"Well, it's pretty dark, and we didn't get a flashlight. Of course I didn't mean to crash your tent!" sa han, och jag ångrade genast mitt vredesutbrått. Såklart att han inte menat det, för en gångs skull var det jag som var dum..

"Oh.. Yeah.. But we need to go and find somewere to sleep, so.. Bye!" sa jag och riktade ficklamtan mot backen innan jag började gå. "Kom nu Emilia." sa jag och förväntade mig att hon skulle följa efter. Men, det gjorde hon inte. Jag vände mig om för att se om hon hade dött eller något värre, men nejdå, hon stod upp. "Emilia?" sa jag och bländade henne med ficklampan. Då vaknade hon, och gick snabbt fram till mig.

"Shit, stirrade jag?" frågade hon nervöst jag och skrattade lite.

"Som en tok!" sa jag, och om det hade varit lite ljusare hade jag nog sett hennes kinder ändra färg till rött. "Så, du fastnade för den blonda?" frågade jag sedan, och hon vände snabbt blicken mot mig.
"Han heter Niall!" sa hon irriterat, jag jag skrattade lite igen. Det spelade väl mindre roll! "..Och ja, han är väl söt.." fyllde hon i, och jag himlade med ögonen. Ja, det såg verkligen ut som att hon stirrade på någon som bara var söt..

När vi vaknade nästa morgon sken solen in genom fönstret, och ja, vi hade fått sova på madrasser i den otroligt lilla matsalen som av någon anledning stod här ute. Det var ju i alla fall ingen som använde den..

"Så vad ska vi göra idag?" frågade jag och sträckte på mig. Man sov mycket skönare på madrasser än i tält, det kanske var bra att Louis kraschade vårt tält i alla fall..

"Ehhm, jag tror att det var idag vi skulle vandra." sa Emlila entusiastiskt, och jag suckade på en gång. Vandra. Bland kvistar och smuts, snälla låt mig slippa! Vad som helst, bara inte vandra..

 Plötsligt avbröts friden av att någon skrek för full hals, och vi satte oss snabbt upp. Vi såg oroligt på varandra, och Emilia gav mig en blick som talade om att jag skulle gå ut och kolla vad det var. Eftersom att jag aldrig varit feg av mig gjorde jag som hon sa, och trippade ljudlöst bort till dörren. När jag öppnade den hördes ett gnällande gnissel, och jag skakade på huvudet. Såklart. Jag såg ingenting märkvärdigt, så jag klev ut genom dörren och stängde den bakom mig. Samma gnisslande ljud upptod igen, och den här gången var det någon mer än jag som hörde det.

"Who's there?!" ehh, bodde vi inte i Sverige? Här snackade man väl svenska? Det kanske var någon av Louis vänner! Men nej, han skulle inte stå här och skrika.  

"Becca!" svarade jag sälvsäkert och följde husväggen tills jag kom fram till hörnet.

"Show yourself!!" men det är väl kanske det jag håller på med?!
"No, Becca! Stay where you are!!" det var Louis som hade skrikigt. Vad nu då? Jag struntade i Louis ord, och gick runt hörnet på byggnaden. Det skulle jag inte ha gjort.

*PANG*

En ljudlig smäll hördes, och smärtan i axeln var obeskrivlig. Jag såg en stor svartklädd man som stod på ett av träborden, och Louis och company stod under. Några andra livrädda lägermedlämmar stod också och såg på, och jag kände hur jag började bli trött i huvudet. Rätt vad det var blev alting bara svart...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Långt kapitel - många kommentarer? Måste väl testa i alla fall ;)

Och nu kan jag säga att kommentera för mera, för Malik blev lite smått ledsen när hon såg hur få kommentarer hon hade fått(hon är lite seg, men hon svarar nog på dem senare ikväll/senast imorgon) .. Kom igen nu! Om ni tycker att vi skriver så dåligt måste ni säga det, för det blir automatiskt sämre när man inte är peppad, dvs när ni inte kommenterar..

Inte för att jag tror att någon kan ha missat detta, men jag kan ändå säga att ONE DIRECTION ÄR I SVERIGE!! :D De ska spela in låtar till sin andra skiva här, så om ni nu råkar träffa på dem måste ni ta det lugnt! De är lixom inte här för att traffa oss.. xP

 

SiRl

10 maj 2012 22:35

Grymt bra som alltid!! Och spännande slut där ... :P
Är det du eller Malik som skriver nästa del? :)

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

10 maj 2012 22:56

Tack! :D Haha! Ja, jag fick ha en liten fight med Malik för att få ta med det xD
Nästa är antagligen av Malik, men eftersom att hon är väldigt upptagen hela tiden kan det lika gärna bli jag xP

/Tomlinson xx

 

Felicia

11 maj 2012 08:41

Sjukt bra kapitel :D
As spännande vad som ska hända nu jue!! Man vill ju bara ha mer och mer hela tiden x)
LÄNGTAR TILL NÄSTA <3

http://directiondream.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

11 maj 2012 18:02

Tack :D
Haha! Får väl hoppas att lite fler hittar "kommentera" knappen så att Malik får någon skrivlust då :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...