"I need to try get my phone, we have to call someone!" sa jag och lyfte försiktigt på Rebckas huvud. Emilia var snabb att ta min plats, och snart stod jag upp igen. Men utan tröja.. Hm, det fick gå ändå.. "Just keep her alive."

"But.." hon stoppade mig. ".. What if you doesn't come back? What if he takes you down? I can't save her on my own."

"I'll send someone to help you." lovade jag innan jag gick tillbaka mot lägerplatsen. Skjutgalningen stod fortfarande på bordet, och allt fler ungdomar låg ner på backen. De som inte redan hade mist livet låg och skrek av smärta, och det var verkligen inte en trevlig syn. Konstigt nog var varken polis eller ambulans här än och då börjar mitt uppdrag - att få hit dem.

"And where have you been?!" skrek killen bakom pistolen, och riktade den mot mig.

"Nowhere." svarade jag tyst och tog plats brevid Niall.

"If you called the police someone here can tell you what happends!" skrek han, och jag vände mig oroligt mot Niall. Han såg fullkommligt livrädd ut.

"What?" viskade jag till honom.

"He'll let us go, and then some of his men are gonna kill everyone we know. If someone else here cell the police, the same thing happends. He gonna kill everyone we know, nomatter who calls..." förklarade han, och paniken spred sin inom mig. Hur i helvete skulle jag göra då?! Jag tänker varken offra Rebecka eller någon annan jag känner, det går jag inte med på!

"Becca is in the little house beside the bridge. Emilia is there, but she needs help. I'm going to get my phone, can you please go there?" frågade jag, och han nickade snabbt.

"One, two, tree..." sa Niall, sedan sprang vi båda åt varsitt håll så snabbt vi kunde. På det sättet kunde han i alla fall inte skjuta oss båda på en gång..

 När jag kom in i den lilla stugan där min telefon låg hörde jag ännu ett skott avlåssas, och av ren reflex ryckte jag till. Mitt hjärta slog i 180, och jag hade verkligen panik. Helst av allt skulle jag bara vilja gömma mig under en säng och aldrig mer komma fram, men det funkar inte. Istället letade jag snabbt på mobilen och slog larmnumret. 911. Jag hann bara trycka på ring innan jag la på. Vi var i sverige, de hade något annat.. Men vad? Tusan också, jag måste tillbaka till Emilia!..

Emilia

Jag satt med Rebeckas huvud i mitt knä och bara grät. Dels för att jag var livrädd, men också för att jag tyckte så synd om Rebecka. Hon hade inte kommit långt i livet, och just kommit på att hon vill förändra det. Hon förtjänar verkligen en chans..

 Efter en liten stund öppnades dörren bakom mig, och jag vände mig om för att se vem som kommit. Som tur var så var det inte killen med pistolen, utan det var Niall. Med ens blev jag alldeles pirrig och kunde inte tänka klar längre. Jag menar, det var Niall! Niall Horan! Jag hade varit förälskad i honom sedan första gången jag sett honom, och det var inte igår!
"How is she?" jag uppfattade frågan, men min hjärna kopplade inte att jag skulle svara. "Ey, how is she??" Frågade Niall igen, och den här gången fattade jag, som tur var.

"She's alive, not much more." svarade jag ärligt, och han nickade lite. Louis tröja och allt annat rent vi hade hittat var redan totalt nedblodade, och det fanns nu inget mer att ta. Trodde jag. Men Niall hade en annan ide. Han drog av sig sin t-shirt, och jag kunde verkligen inte låta bli att stirra. Herrejävlar vilken snygg mage!..

Niall

Emilia stirrade väldigt när jag drog av mig tröjan för att använda den som bandage, och det var lite underhållande att se på. Hon var helt borta, och reagerade inte ens när jag frågade om Rebecka fortfarande levde. Jag tänkte fråga igen, men just då kom Louis in i boden, och Emilia vaknade igen.
"How is she?" frågade han, och Emilia kollade hennes puls igen.
"It's worse!" konstaterade hon panikslaget, och jag suckade. Fan.
"We have to call..!" sa Louis och tog fram sin mobil. "What's the number?"
"112.." svarade Emilia automatiskt.
"Louis, are you sure..?" frågade jag oroligt. Jag ville inte att han skulle skada min familj..
"We have nothing else to do.."...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inte bra... Jag vet... Jag är trött.. Kommentera nu.. Godnatt..

(Tog en timma och 13 minuter att skriva, hur lång tid tar det att kommentera...?)

 

Sara

13 maj 2012 12:00

Jättebra!! Skriv mer kvinnor!!<3

Tomlinson eller Malik

13 maj 2012 12:06

Tack :) Haha, nu är det Malik som får skriva^^

/Tomlinson xx

 

SiRl

13 maj 2012 14:19

Grymt bra som alltid! :)

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

13 maj 2012 14:40

Tack :)

/Tomlinson xx

 

Felicia

13 maj 2012 17:26

Wii :D as bra jue x) läste inatt men pallade inte skriva en förvirrad kommentar även fast jag vet att Tomlinson tycker det är sjukt kul ;) Frågan är ju egentligen om denna blev så mycket bättre... :S men vem vet x) lite kul ska väl alla få??
Shit dags att sluta skriva denna kommentar nu....
kram <3

http://directiondream.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

13 maj 2012 21:06

Hahaha!! Det här har jag saknat! :D Ahhhh, det var dagens kul! xP
Och tack så mycket :)

/Tomlinson xx

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...