Direktlänk till inlägg 1 maj 2012
Jag gick inte till skolan på måndag eller på tisdag. Mamma och pappa började bli mer och mer fundersamma men jag ignorerade dem och alla sms jag fick från Ashley och Emily. Och jag fick inte ett ända meddelande från Axel, inte ett ända! Hur kunde han göra så här mot mig? Jag trodde att han var en skysst kille, men jag antar att jag hade fel. Eller så borde jag förlåta honom. Jag menar det var ju en fest och han kanske var full. Han trodde säkert att det inte var första gången för mig, men han borde ju fatta om man säger åt honom att sluta, eller? Nej, jag vet inte det här är förvirrande! Tänk så är jag gravid. Åh herre jävlar vad gör jag då?! Jag satte mig snabbt upp i sängen och tittade i spegeln. Magen var lika platt som alltid, men såklart man märker ju inte om man är gravid 3 dagar efter att man har haft sex. Åh, helvete allt det här tänkandet ger mig huvudvärk!
De senaste dagarna har jag börjat att gå mer och mer på fester. Jag kommer alltid hem mitt i natten, ibland inte alls, och jag är jämnt stupfull.
Nu hade det gått två veckor sedan den misslyckade festen, och jag hade inte gått till skolan en enda dag. Jag var vaken hela nätterna, och sov hela dagarna. Jag hade vänt dygnet helt upp och ner. Just nu var jag i alla fall påväg hem från ännu en fest, och konstigt nog hade jag inte blivit så full. Bara så pass att det var lite vingligt att gå, men det var absolut ingenting mot vad det brukade vara. Jag menar, jag kunde ju gå!
När jag kom in genom dörren satt mamma och pappa och väntade på mig, och jag insåg direkt att det här inte skulle gå bra alls. Jag hade inte snackat med dem sen jag kom hem från Axels fest för två veckor sen, så jag skulle antagligen få ta emot två veckors skäll på en gång. Inte bra...
"Är du helt dum i huvudet unga dam?!" utbrast pappa när han fick syn på mig.
"Du lovade!" väste mamma och han satte sig mer på en gång igen. Hon tyckte nog att det var bättre att hålla det här lugnt..
"Sitt ner!" sa pappa som fortfarande var irriterad, men nu försökte han i alla fall dölja det. Jag gjorde som han sa och satte mig ner i fotöljen. Sedan stängde jag ögonen och bara önskade att jag hade tagit några drinkar till.. Då hade det varit lättare att stå ut med det här..
"Vi har märkt att du inte alls klarar av det här längre, och våra besparingar börjar ta slut. Du kan inte fortsätta spendera alla pengar på kläder och sprit, det funkar inte så" sa mamma lugnt och jag suckade. Igen, verkligen?
"Mamma, du vet vad jag har att säga, beh..." längre kom jag inte, för pappa avbröt mig.
"Nu sitter du tyst och lyssnar. Som mamma sa, det här fungerar inte längre, och därför ska du åka iväg på ett läger i sommar" berättade pappa allvarligt, och jag flinade lite åt honom. Vad kunde de skicka mig på för läger? Träningsläger? Knappast! Ett läger för att sluta slösa pengar? Finns det ens något som heter så? Knappast..!
"Vadå för läger?" frågade jag, och jag hade fortfarande kvar min stöddiga attityd.
"Här.." sa mamma och la ett A4 papper i mitt knä. Den första bilden jag såg föreställde ett tält, och jag kände myrorna krypa på benen med en gång. Snabbt ögnade jag igenom pappret, och mina ögon uppfattade endast de hemska meningarna.. "Sova i tält, laga mat över eld, tvätta sig i sjön, gå i skogen...FEM VECKOR!?" Nej! Usch!! Fy fan heller! Aldrig i livet!!...
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Malik skrev den första biten över "mellanrummet", men hon fick någon huvudvärk och dog - därför kunde hon inte fortsätta.. Men då är det ju klart att jag rycker in även om jag inte har tid, för ni måste ju få ett kapitel, ellerhur? Tacksamma? Kommentera dåe! ;)
/Tomlinson xx
Tjena, Tomlinson här igen. Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...
Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...
Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...
Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...
Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...