När jag kom hem senare på eftersiddagen var både Ashley och Emily med mig. Mamma och pappa hade inte kommit hem än, så vi hade huset för oss själva.

"Ehmm.. Becca? Ska vi inte plugga lite först?" Det var såklart Emily som hade ställt frågan. Det gick inte en dag utan att hon satte med näsan i böckerna, och hon hade A i alla ämnen.

"Du måste lära dig att koppla av, du kommer snart spränga din hjärna med allt du trycker in i den!" Skrattade jag och fick en liten grimage som svar. Hon gillade inte mitt förslag, men hon gick med på det i alla fall.

"Ash, kan inte du springa upp till mitt rum och hämta min laptop?" Frågade jag och Ashley sprang direkt upp för trappan. Hon skulle hopa från ett berg om någon nu sa åt henne det. Hon var inte så tuff när det gällde att säga nej..

"Koppla av!" Emily satt nästan och hoppade på sin stol, och det började gå mig på nerverna.

"Kan inte!" Svarade hon stressat och tog fram en bok ur sin väska. Säg inte att...?

"Du får en halvtimme" Jag var en aning irriterad när jag lämnade köket, men hon brydde sig inte. Hon var redan långt borta i böckernas värld.. Jag gick ut på baksidan och satte mig i en av trädgårdsstolarna. Solen värmde ordenkligt, och det dröjde inte länge innan jag tog av mig tröjan. Nu var det bara att hoppas på att någon skulle gå förbi så att jag fick visa upp min underbart snygga kropp..

"Becca" Sa Ashley efter att ha harklat sig en gång. Jag vände mig snabbt och såg henne i dörröppningen med min dator.

"Tack, Ash!" Sa jag med ett léende och tog emot datan. Hon satte sig i stolen brevid mig, och jag satte datorn i knät.

"Vad ska vi göra?" Frågade hon och jag flinade lite.

"Blogga lite bara" Svarade jag och hon flyttade intresserat närmare. Jag drev en väldigt populär blogg, och i stort sett hela sverige läste den varje dag. Okej, statistiken för unika besökare låg normalt runt 4300, men vissa dagar var det upp mot 5000. Alla ville ta del av mitt underbara liv. Jag skrev ett inlägg om att dagen skulle spenderas med shopping, och att två av mina underbara vänner var med mig. På slutet la jag in en snygg bild på migsjälv som jag hittade i datorn, och så tog jag en på mig och Ashley. Sedan kollade vi runt lite, och när det hade gått en halvtimme gick jag in för att hämta Emily.

"Nu har du pluggat i en halvtimme, dags för shopping!" Sa jag glatt och hon tittade upp ur böckerna.

"Jaa!" Utbrast och smällde ihop boken på en gång. Emily, precis som jag, älskade att shoppa, och hon sa absolut inte nej om man bad henne hänga med till stan.

"Becca!" Det var mamma som ropade nere ifrån hallen.

"Jag är i köket!" Ropade jag tillbaka och snart var hon också här.

"Kan du plocka upp det här?" Frågade hon och ställde två matkassar på köksbänken.

"Nej, vi ska ut och shoppa." Svarade jag och drog iväg med Emily. Jag stannade innan jag lämnade köket, och möttes av mammas besvikna blick. "Kan jag få lite pengar?" Frågade jag och log. Hon suckade och letade i fickan efter pengar. Hon hittade en skrynklig femhundralapp, och gav den till mig.

"Var inte ute för länge.."

"Nejdå, tack så mycket!" Sa jag och sprang efter Emily som hade gått ut till Ashley på baksidan. De satt och pratade om något, men än en gång slutade de när jag kom.

"Ska vi dra tjejer?" Frågade jag och de reste sig på en gång.

"Självklart!" Svarade de båda i kör.

Klockan var halv åtta när jag kom tillbaka hem, och den här gången kom jag ensam. Emily och Ashley bodde inte i den "rika" delen av staden, så de hade fått ta bussen hem.

"Rebecka!" Skrek mamma med det samma jag kommit innan för dörren. Jag suckade lite och ställde ifrån mig mina nyinköpta kläder på hallgolvet medan jag tog av mig skorna. De använde bara 'Rebecka' när de var arga...

Jag gick in i vardagsrummet och slog mig ner i en fotöjl. De visste att de inte skulle vinna över mig, så jag förstår inte varför de fortfarande försöker.

"Din magister ringde idag igen, och nu måste du ge dig Rebecka! Dina betyg är viktiga!" Det var pappa som hade börjat utskällningen, och han höll inte igen med ilskan.

"Min magister är precis lika dumma som ni, jag har ett godkännt betyg, var nöjda!" Sa jag stöddigt och mamma skakade på huvudet.

"Rebecka, inser du inte att det är du som är dum i det här läget? Hur ska du kunna få ett bra jobb om du inte har bra betyg?" Nu var det mamma som tog över, och som varnligt var hon inte lika hård som pappa. Det gjorde att jag kunde skratta lite åt det hon hade sagt.

"Ser du mig? Ja, det gör alla! Ingen har tidigare brytt sig om mina betyg, men ändå kollar alla på mig. Alla ser mig, och jag skulle utan problem kunna bli modell för Victoria's Secret eller något!" Sa jag oberört, för jag tänkte absolut inte ge mig!

"Låt gå för den här gången, men skyll inte på oss när du inte får något jobb..." Sa mamma besviket och jag log stolt. Jag visste att de inte hade något att sätta emot mig! Jag är, och vill förbli, obesegrad!!...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Malik var lite upptagen idag, så ni får ett till kapitel av mig! :)

Och jag tror att det kommer komma i alla fall några fler kapitel innan One Direction kommer in, så att ni får lära känna våran huvudperson lite bättre och så att ni vet hur hon är ;) Hoppas det är okej? :)

Och kommentera nu! Vi vill gärna veta vad ni tycker om våran novell :D

Och kolla in här! -> myloveforwriting.bloggplatsen.se
/Tomlinson :)

Jag stände dörren bakom mig och lämnade mitt älskade hem. Nu var det dags för ännu en underbar dag i skolan! Eller.. Det var väl egentligen inte skolan jag gillade - eftersom att det inte gick så bra för mig - men det faktum att alla kollade på mig hela tiden vägde upp den biten. På huvudet hade jag mina älskade solglasögon och min snygga väska hade jag över axeln, såklart var båda av märket gucci. Skorna var ett par mörklila converse, och ingen jacka behövdes. Sommaren var snart här, och det hade vädret förstått för länge sen.

När jag hade gått den korta biten till skolan gick jag in genom de välbakanta dörrarna, och allas blickar vändes genast mot mig. Hur kunde man leva utan det här?

"Hej Rebecka!" Jag kollade mig omkring och noterade att jag inte kännde den som hade hälsat på mig, så jag brydde mig inte om att svara. De som fortfarande kallade mig Rebecka tillhörde inte de jag kallade för vänner..

Till sist kom jag i alla fall fram till mitt skåp, och log lite när jag såg det. Det var helt klart snyggare än alla andras, eftersom att det var dekorerat med rosa glitter.

"Hej Becca!" Sa någon igen och jag vände mig om för att se vem det var den här gången. Det visade sig vara Mike, så jag ignorerade honom också. Han påstod att han hade varit kär i mig sedan han först såg mig, men vi visste alla att det inte var sant. Han ville bara höja sin popularitet. Jag hade varit blond innan mitt underbara hår fick byta färg till röd, men jag var inte dum. Till skillnad från vissa andra, som Mike.

"Get lost" Svarade jag och smällde igen mitt skåp. Jag var berädd på att gå därifrån efter det, men han stoppade mig.

"Du vet att du vill, du vill bara inte erkänna det.." Sa han och gjorde en liten grimage efter det. Han trodde antagligen att han var cool bara för att han spelade fotboll, men han var inte ens bra på det, så jag förstår inte varför han ens fortfarande var med i laget.

"Jag kan erkänna vad jag egentligen känner för dig, men du kommer inte gilla det.." Han fattade vinken på en gång, och såg genast ner mot marken när han insåg att han än en gång hade blivit ägd. Jag slängde med håret när jag vände ryggen åt honom igen, och sen gick jag stöddigt därifrån. Och ännu en poäng går till Rebecka! Gillade mumlingar hördes när jag gick genom korridoren för att leta upp mina vänner. De brukade alltid vänte på mig utanför lektionssalarna, och där var just vart jag hittade dem. De satt och småviskade, men tystnade genast när jag kom.

"Becca!" Utbrast Emliy när hon fick syn på mig. Jag log lite som svar och satte mig på bordet mellan bänkarna de satt på. Som vanligt skulle det vara jag som var i rampljuset, det var mig alla skulle kolla på..!

Efter en liten stund kom läraren och öppnade klassrummet, och av gamal vana lät alla mig gå in först. Jag tog en plats längs fram, och Emily satte sig vid bänken brevid min. Det var bra. Emily var gängets pluggis, och hon förklarade alltid de saker jag inte fattade för mig.

"Rebecka" Sa magistern och pekade på mig med hela handen. Jag hade inte uppfattat frågan han hade ställt till mig, så jag kunde omöjligen svara..

"Två och en halv.." Viskade Emily till mig och kollade snabbt ner i böckerna. Spanskaböcker på en mattelektion.. Något här var inte helt rätt.. Men jag litade på att Emily hade rätt, och bestämde mig för att glänsa lite med hennes svar.

"Två och en halv" Svarade jag självsäkert och han nickade förvånat.

"Stod det i spanskaböckerna?" Frågade han och la pekpinnen mot mina börcker. Tusan.

"Absolut!" Svarade jag som att det var helt normalt, och någon bak i klassen skrattade lite åt mig. Mike. Jag gav honom en sur blick, och han slutade med en gång.

Magistern fortsatte lektionen utan att fråga mig någonting igen, och det var jag glad över. Inte för att det var pinsamt att svara, men det var en aning jobbigt att behöva räkna ut det han frågade om. Det var lättare att bara sitta och stirra på den han skrev på tavlan, spela intresserad vet ni..

"Kan jag tala med dig Rebecka?" Frågade magistern just när jag skulle lämna klassrummet. Jag vände mig förvånat om och bara såg på honom. Allvarligt? Skulle vi ha det här snacket igen..?

"Jag har annat för mig" Han brydde sig inte om mitt svar, och gick fram till mig för att leda tillbaka mig till en tom bänk.

"Du måste börja ta del av lektionerna Rebecka.." Sa han besviket, men jag brydde mig inte.

"Jag har ett godkännt betyg, och det räcker för mig" Svarade jag kallt och han suckade - som han brukade göra när vi hade de här samtalen.

"Du kommer inte få något bra jobb med endast godkännda betyg, jag vet att du kan bättre"

"Men tänk såhär då. Jag har redan kastat bort största delen av mitt vakna liv vid de här skolbänkarna, tycker du inte att det räcker? Sen om jag inte får något bra jobb, so what? Mamma och pappa ger mig det jag behöver, så jag behöver knappast jobba.." Sa jag en aning irriterat och gick sedan ut ur klassrummet utan hans tillåtelse. Nu fick det räcka, jag orkade inte höra på när han hela tiden tjatade om mina betyg. Så länge mamma och pappa fortfarande levde skulle jag väl knappast behöva oroa mig för pengar i alla fall, och när de inte klarade av att försörja mig längre hade jag säkert hittat en rik man att gifta mig med. Allt skulle lösa sig..!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första delen av våran nya novell! Vad tycker ni? Kommentera! :) Och vi gör länkbyte med vem som helst, så säg bara till om du är intresserad! :D

/Tomlinson :)

Den här novellen handlar om Rebecka Olsson, hon är 18 år och han två månader kvar av andra året i gymnasiet. Hon är väldigt populär i skolan, och alla killar vill ha henne. Hon har ett gäng vänner, men hon ser alltid till vara den alla kollar på. Hon är nästan så bortskämd man kan bli, och får allt hon pekar på. Hennes föräldrar är inte helt okej med det, men de är rädda för att bryta gamla vanor.

Rebecka har egentligen mellanblont hår, men de senaste åren har hon färgat det rött. Hon är ganska kort, men det hindrar inte hennes attityd. Hon tror att hon är bättre än alla andra. Hennes betyg är inte på topp, men alla gillar henne ändå. Hon är verkligen "girly"..

Snart är det dags för en sommar hon sent ska glömma...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
/Tomlinson & Malik

Hej alla!

Tack alla ni som har läst min blogg fram tills nu. Den andra novellen kan ni glömma helt för som det står på rubriken så börjar jag om! Nu är det jag och min kompis som ska sköta den här bloggen, så nu har vi döpt om bloggen till "our1dstory" (men det funkar förtfarande att skriva det gamla namnet). Vi har valt att vara anonyma - därför kallar vi oss Tomlinson och Malik - men är de något ni undrar är det bara att fråga :) Antingen kan ni skicka en fråga i frågelådan, eller så kan ni mejla oss på - our1dstory@hotmail.se :)

Vi ska nog få upp någon prolog idag, och sen blir det förhoppningsvis ett kapitel om dagen. Så.. Läs, kommentera och sprid! :)

/ Tomlinson och Malik