Rebecka

"You have to explain now." sa jag utan att flytta blicken från taket. Jag antar att han sitter och stirrar på mig, men det tänkte jag inte bry mig om.

"Explain what...?" han lät osäker. Hur dum får man bli?

"You kissed me even though you have a girlfriend. Explain. Why did you do it..?" frågade jag allvarligt. Han suckade och reste sig ur soffan för att komma fram till mig. Jag låg orörlig i sjukhussängen och höll blicken kvar i taket, jag tänkte inte låta hans underbara ögon ta honom ur den här situationen, inte en chans.
"I think..." började han, men sedan tog han en kortare paus. Tror han att jag har hela dagen på mig eller? Tick, tack.. "I think it's better to just forget everything." sa han och jag flyttade automatiskt blicken till honom. Jag kan tänka mig att mina ögon var helt svarta, för nu var jag arg.

"What?" en enkel fråga, men tydligen kunde han inte svara. "So you just kissed me.. For no reason..?" frågade jag irriterat. Jag var en människa, men känslor, så gör man inte!

"It felt right then! But I love Hannah, she can't find out about this!" sa ganska högt och lämnade sedan rummet. Nu behövde jag inte hålla masken längre, så jag lät tårarna rinna över mina kinder. Hela mitt liv hade jag byggt upp mitt starka självförtroende, och på en kväll kunde han få mig att kännas som det sämsta människan som vandrar på denna jord. Det är fan inte rättvist!

Harry

Vi gick ut ur rummet så att Rebecka och Louis kunde prata ifred, och satte oss på golvet just utanför dörren. Liam föreslog att vi skulle gå till ett väntrum, men ingen var med honom på den iden. Vi ville sitta så nära som möjligt så att vi kunde vara med om det hände något.

"Do you think they're even talking..?" frågade jag Emilia, som satt brevid mig. Hon ryckte på axlarna och ställde sig upp för att kolla in genom fönstret.

"Louis standing with her bed, so they're probably talking." sa hon och jag nickade gillande. Det var ju en bra sak, ellerhur..? "No!" utbrast Emilia plötsligt och fyra oroliga blickar vändes mot henne. Jag tänkte fråga var det var, men det behövdes inte, Louis kom ut ur rummer och gick med snabba steg bort genom korridoren. Liam och Zayn var snabbt efter honom, och Emilia var snabb in till Rebecka. Niall och jag bara satt och stirrade på varandra.

"Wow.." sa jag förvånat och han nickade för att visa att han kände likadant.

"Should we do something?" frågade Niall och jag bet mig lite i läppen sammtidigt som jag funderade på ett bra svar.

"Probably." var det bästa jag kom på, men det var ändå ingen av oss som rörde sig. Vi bara satt kvar och hoppades på att tiden skulle vridas tillbaka, eller att något annat bra skulle hända.

Emilia

Jag gick snabbt in till Rebecka och såg till min förskräckelse att hon grät. Det hade jag nog inte sett henne göra någon gång, och hon verkade inte som det personen som skulle gråta - alltså måste något vara riktigt fel.

"Vad gjorde han?" frågade jag och satte mig på den lilla pallen vid sidan av sängen.

"Kan kysste mig, helt utan anledning! Jag trodde att vi hade något, men han kysste mig bara för att han saknar sin flickvän!" sa hon förtvivlat. Det lät inte som det Louis jag visste om, men det kunde jag väl knappast säga till henne nu.

"Är du säker?" frågade jag istället.

"Vems sida är du på?!" frågade hon irriterat och jag suckade.
"Din." svarade jag kort och hon nickade. Jag hade visst inte så mycket att välja på. "Men.. Varför tar du det så hårt? Jag trodde du var en stark brud." jag gjorde allt för att inte få det att låta som en stöddig fråga, och det lyckades jag med. Det lät som en fråga en vän frågade när något var fel, precis som nu.

"Jag.." började hon, men sedan kom hon inte längre. Det såg ut som att det var jobbigt för henne, så jag tänkte inte tvinga henne att säga det.

"Du behöver inte." sa jag och såg på henne med en medlidsam blick.

"Jo." sa hon kort, och sedan började hon berätta om hur en fest hade spårat ur totalt. Om en kille som hette Axel som hade våldtagit henne, och att hon nu hade svårt att släppa in folk på livet. Hon hade nästan gjort det med Louis, och så kommer han och säger det han sa. Nu fattade jag varför hon var ledsen..

Louis

Jag hade låst in mig på en toalett, och nu satt jag här med tårar i ögonen. Jag kan inte fatta att jag just sa sådär till Rebecka, för det var verkligen inte sant. Visst, Hannah var den jag älskade, men Rebecka hade något speciellt. Det var som om jag gillade dem båda två, fast på olika sätt. Men.. jag kan inte ha två flickvänner, så det var bara att välja.. Nej, usch så hemskt det låter! Välja vilken flickvän man vill ha, som om det var någon himla tävligt! Nej, det kanske var bäst att bryta med dem båda och fortsätta mitt liv som singel. Mycket lättare, men det skulle bli rätt ensamt. Äh, jag har ju Harry...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera nu! Och så kan ni ju gissa vem det är som har skrivit, för det tänker jag inte säga. Malik är inte hemma, så det är inte säkert att hon(jag?) håller sitt dataförbud. Och Tomlinson ligger lite efter, så hon(jag?) pluggar 24/7.. Det kan alltså vara båda ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...