"Rebecka Olsson?" frågade någon och jag vände mig om. Där stod en man som kan ha varit runt trettio år, och jag suckade när jag såg honom. Men vad hade jag förväntat mig? Att jag skulle få en snygg ledare?

"Ja" svarade jag kort och han nickade.

"Välkommen till Oliden, jag heter Carl, och det är jag som ska ha hand om dig och andra under de kommande veckorna" sa han och stäckte fram sin hand. Jag brydde mig inte om att ta den, utan skrattade istället lite åt namnet på det helvete jag kommit till. Jag menar, seriöst, Oliden? De hade säkert bara bytt ut de två första bokstäverna i avliden och därefter döpt det efter vad som hade hänt med alla som åkt hit..

"Visst, vad bra" sa jag ironiskt och han tog förvånat tillbaka sin hand. "Vem tar hand om väskorna?" frågade jag och han såg undrande på mig.

"Du kan gå och hitta en lämplig tältplats och sätta upp det här" sa han och gav mig en avlång tygpåse. "När du är klar kan du ställa väskorna där inne" fortsatte han, och sedan lämnade han mig ensam med alla hemska saker. Det var uppenbart att han redan tyckte illa om mig.. Jag suckade och slängde tygpåsen på backen. Så fan heller att jag skulle packa upp ett tält, inte en chans..

"Tält är väldig bra skydd mot björnar..." viskade någon som passerade bakom mig, och jag skyndade mig att tänka om. Det kunde väl inte vara så himla svårt att sätta upp ett tält..? Jag bestämde mig för att försöka i alla fall, och tog upp tygpåsesn från backen. Nu var det bara att hitta en bra plats för tältet, och det fick vara.. Just här. Jag vände upp och ner på påsen utan att ha tagit ett steg, och började hälla ut alla pinnar och skit som fanns i den. Det var verkligen mycket..

Efter två timmar gav jag upp, och Carl fick rycka in. Han klarade uppgiften på mindre än fem minuter..

"Samling vid elden om två minuter." sa han och gick iväg. Jag nickade lite, även om han redan var en bit bort, och ställde sedan in min väska i tältet. Det var väldigt litet, och när jag hade ställt in min väska och lagt ut sovsäcken och liggunderlaget pappa snällt nog hade köpt till mig, var det smockfullt. Jag hatade små utrymmen! Det var äckligt och.. trångt.

När det har gått ungefär två minuter gick jag iväg till elden, och där satt alla redan och väntade.

"Jag har lite spännande nyheter! Alla som har valt att åka på.." valt? Jag avbröt Carl med ett spontant skratt, men han ignorerade mig och fortsatte. ".. Alls som har valt att åka på lägret den här perioden har tur! Vi ska nämligen få finbesök!!" skrek han och alla började småprata med varandra. Utom jag då, eftersom att jag inte hade någon att prata med.

"Vem kommer?!" frågade en kille i min ålder.

"Ingen mindre än..." började Carl, och fem killar intog den lilla träverandan som kunde liknas med en scen.

"Us!" skrek de fem killarna i kör, och jag bara gapade. De var ju hur snygga som helst! Åh, tack gode gud, jag kanske överlever i alla fall!

"One Direction!" översatte Carl för dem som inte hade någon aning om vilka dem var - som jag till exempel. Men namnet spelade ingen roll, de var här, och de var snygga, det var allt jag brydde mig om. Sen om de hette One Direction eller E.M.D spelade ingen som helst roll.

Direkt när samlingen var slut, och Carl hade berättat lite om vad som skulle hända här hängde jag på de andra fram till One Direction. Alla andre tjejer ville ha deras autograf, men brydde jag mig inte om. Ville jag ha ett namn nerkladdat på ett papper kunde jag väl lika gärna skriva det själv.

"Hey there" sa en av de otroligt snygga killarna och kramade mig. Det var nog mest för att alla andra hade bett om kramar, men jag kunde ändå inte låta bli att le som en tok.

"Hey, I'm Becca!" sa jag och han log mot mig.

"And I guess you know my name..?" sa han skämtsamt och jag skrattade lite.

"Actually, no. But you're hot, so.. I'd like to know it!" sa jag och log mot honom. Nu var det tur att jag inte kunde bli varken blyg eller generad.

"Oh, so you're not a fan?" frågade han, och jag tror att jag kunde ana en liten gnutta hopp i hans röst. Kanske ville han umgås med någon som inte bara gillade dem för att... För att de var fan. Jag hade egentligen ingen aning om vad ett fan gjorde, eftersom att jag bara "fanade" migsjälv.

"I have never.. Heard, seen, read.. whatever you do" svarade jag ärligt och han log lite.

"Oh, Nice.. I think." svarade han, men han kunde inte svara på vad han hette, konstogt nog. Den frågan måste han väl ha ett svar på?

"You didn't tell me your name." retades jag och han skrattade lite. Han öppnade munnen för att svara, men någon stoppade honom.

"If you're gonna chit-chat maybe you can do it over there?" sa en av killarna och pekade en bit bort.

"Meet me here when everyone is gone." sa den snygga killen - vars namn jag fortfarande inte fått veta - och jag nickade lite. Han var otroligt snygg...

Det hann nästan bli mörkt innan alla hade lämnat mina snygga killar ifred, och därmed var det min tur att träffa dem. Konstigt nog var de inte där när jag kom, men jag skulle nog inte behöva vänta så länge. Förhoppningvis. Myggen hade börjat komma fram nu, och jag vägrade att få myggbett. Jag tänkte absolut inte gå runt och klia sönder min välvårdade hud, inte en chans. Men de där myggen var verkligen olidliga, och jag var tvungen att fly fältet. Snabbt sprang jag ner mot den lilla sjön som låg vid lägret, och satte mig på bryggan. Oturligt nog var det like många mygg här, och jag viftade vilt med armarna.

Efter bara en liten stund gav jag upp hoppet om att han skulle komma, och reste mig upp för att gå därifrån. Myggen var som ett svart moln runt mig, och när det snygga killen överraskade mig genom att stå bakom mig blev det helt enkelt för mycket. Jag tappade balansen, och det kan inte vara jättesvårt att lista ut vart jag hamnade nu.. Justdet, i vattnet...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu blev det ganska lång va? ;) Och jag tycker helt ärligt nu att ni får bli bättre på att kommentera. I början av en novell är det mycket lättare att skriva om man får kommentarer som talar om vad som blir bra, och vad som bara blir rörigt - konstigt nog märker man inte det när man skriver. Och om man inte vet det är det svårt att forma novellen på ett bra sätt, och då får ni läsa en konstig novell. Så det här är inte bara ett sammarbete mellan mig och Malik, det är ett sammarbete mellan alla som väjler att gå in här och läsa det vi skriver.

/Tomlinson xx

 

Felicia

3 maj 2012 17:35

Asså försöker verkligen läsa mellan raderna för att fatta vem av de sjukligt snygga killarna som det kan vara men det är svin svårt.... Gissar väl på någon av förnamnen till era "namn" Lou elr Zayn men det e sjukt svårt!!
Iaf ni är sjukt duktiga och jag LÄNGTAR EFTER NÄSTA :-D

http://directiondream.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

3 maj 2012 18:00

Haha! Det var meningen att ni inte skulle veta, så då lyckades jag med det då xD
Och tack så mycket! :D
Om inte Malik vill skriva idag kanske jag skriver en till, men då måste många fler lista ut hur "kommentera-knappen" fungerar x)

/Tomlinson xx

 

SiRl

4 maj 2012 07:07

Grymt bra som alltid!! Och håller med Felicia, det gick inte att lista ut vem hetingen var... x)

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

4 maj 2012 15:46

Tack! :D Haha, ni får helt enkelt vänta till Malik listar ut hur man får på en dator x)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...