Rebecka

Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting åt det som hände där ute, jag satt bara här hjälplös. Tårarna hade slutat falla nu men såret som Louis hade skapat satt djupt. Jag fattar verkligen inte, varför gjorde han sådär mot mig? Helt ärligt jag trodde att det var något på gång mellan oss, han hade hittat bra sidor av mig som ingen annan någon sin sett. Alla hade säkert i hemlighet tänkt att jag var en bitch, men såklart så vågade de inte säga det. Men Louis hade faktiskt fått migatt tro på att jag inte bara var en dryg, rik, bitch, men jag antar att jag hade fel. Han ville bara utnyttja mig och leka så länge jag var rolig, sen så slängde han iväg mig som om jag var förra årets mode. Jag behövde ringa någon. Det var en telefon bredvid sjukhussängen så jag tog den och slog in det bekanta nummret till Ashley (till er som inte kommer ihåg så är Ashley Rebeckas kompis hemma)

"Ashley här!" svarade hon med glad röst

"Ash, det är jag Becca!"

"Becca, oj vilken överraskning" det kanske bara var min inbillning män hon lät inte särskilt entusiastisk "Vänta jag sätter på högtalare så att Emily också hör"

"Hej Becca!"  Det var Emily som pratade

"Vet ni det har hänt en helt sjuk grej här borta!"

"Emily kan du smörja in mig med lite solkräm"

"Okej, men då får du smörja in mig sen"

"Hallå lyssnar ni eller?!" vad var det med dem?

"Mm... men du ringer lite oläglig" sa Ashley  

"Vadå, vad är det ni gör som är så viktigt?" vad kan vara viktigare än deras kompis?

"Emily, älskling, jag kan smörja in din rygg istället för Ashley. Och vem är det ni pratar med förresten?" jag stelnade till och tappade nästan telefonen när jag hörde den välbekanta rösten, Alex.

"Är Alex där?" lyckades jag få ut mig

"Ja, vad då då?" sa Emily

"Jag tror jag måste gå nu"

"Okej, hejdå! Puss, puss!" sa både Ashley och Emily samtidigt. Jag tänkte precis lägga på när jag hörde dem börja prata och jag kunde inte låta bli att lyssna.

"Hon tror verkligen att hon är någonting" det var Ashley som sa det

"Ja, och hon måste vara riktigt dum om hon inte har fattat att vi bara gör det här för att få presenterna hon ger oss" sa Emily och dem började att skratta

"Det är ni som har glömt stänga av mobilen när ni snackar skit om någon inte jag" de tystnade när de hörde min röst

"Oj", pinsamt" hörde jag Alex säga i bakgrunden, sen så följde ett pipande från telefonen och jag stängde av. Jag hade lust att gråta, skrika. Mina vänner hade bedragit mig de brydde sig inte om mina känslor, precis som alla andra, precis som Louis. Men jag varken skrek eller grät utan jag bara satt kvar i mi säng och tittade på väggen framför mig.

Efter en liten stund så kom alla in, Emilia, Liam, Niall, Zayn och Harry. Alla utom Louis. Jag tittade på Emilia och såg att hon hade gråtit, det var väl i allafall jag som borde gråta?  

"Hi, how are you?" det var Harry som hade frågat

"Well, if I said I was fine it would be a lie" svarade jag

"Hey, about Louis..." började Zayn men jag stoppade honom

"I don't care and I don't wanna know.You all probebly know by now what has happend" de nickade till svar "Then you should know that I don't wan't to talk about, or with him" de sa ingenting och det var lika bra för jag orkade inte svara på några frågor.

"How is your shoulder?" frågade Emilia nog mest för att bryta tystnaden

"I have felt better" jag såg att deras humör sjönk ännu mer "But I will be alright" sa jag och det framkallade ett litet leende på deras läppar. Sen började vi prata och skratta. Killarna började berätta om hur Zayn tittar sig själv i fönstret till alla affärer och hur Niall jämt ger Nandos som förslag om de ska äta ute, vi skrattar och har det kul och för ett tag så glömmer jag bort alltng om Emily och Ashley, och framför allt Louis. Men plötsligt så öppnas dörren till mitt sjukrum (?), jag trodde först att det skulle vara någon sjuksköterska som skulle titta till mig, men jag hade visst fel. Där i dörr öpningen så står ingen mindre än Louis Tomlinson...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Här kommer äntligen kapitlet! Jag vet att det har tagit lite lång tid men som ni kanske har sätt så har det varit lite drama här utanför bloggen. Tomlinson har slutat och jag har ju också funderat på att lägga ner bloggen. Men nu har jag bestämmt för att inte göra det.

1. för att jag har fått mycket stöd från er läsare xx

2. man kan ju inte bara sluta mitt i sådär. Jag vill ju också veta vad som kommer att hända ;)

Så tack igen för erat otroliga stöd, ni är grymma!!! xx

 

Moa

27 maj 2012 16:40

Asbra :) Jag kan verkligen leva mig in i det du skriver, fortsätt så :)

http://thestoryoflove.devote.se

 

Felicia

28 maj 2012 08:54

Sjukt spännande :D
längtar verkligen efter nästa kapitel x)

http://directiondream.bloggplatsen.se

 

Isabell

28 maj 2012 19:33

Snälla, skriv mera! Den är ju hur bra som helst! :D

http://isabellishen.blogg.se

 

Tilde

15 januari 2013 21:03

Jag lever mig in i Becca! :)

 

Tilde

23 januari 2013 20:09

Snälla nästa kapitel?? :) :) :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...

Zayn Jag och Liam följde efter Louis och vi såg att han gick in till toaletten men precis när vi skulle öppna dörren så möttes vi utav ett par rödgråtna ögon. Vi stod tysta i hallen och Louis tittade ner i marken. "What happend?" frågade jag till...