Zayn

Runt omkring mig fanns det kroppar av människor som hade dött. Blod, blod och mer blod. Mina ben
skakade och jag var förvånad att jag inte föll ihop. Det här vara bara för galet för att vara sant, det måste vara en dröm! Jag nöp mig hårt i armen. Aj! Fan det betyder att det här inte är någon dröm. Jag bara stod och stirrade på
galningen.
”Hey Zayn snap out of it!” det var Liam som hade puttat till mig. Jag tittade runtomkring mig och märkte att det bara var jag, Liam och Harry kvar. Var hade de andra tagit vägen? Jag tittade förskräck runt omkring mig igen för att se att de inte låg döda på marken, men som tur gjorde de inte det.
”What are we going to do?” frågade jag Liam och Harry förskräckt
”We have to try and stop this crazy guy” svarade han

"Well that is easier said than done"  Harry
”But how?” frågade jag
”Hey stop whispering!” skrek mannen. Jag stelnade snabbt till som en staty.

”Hey guys don’t you recognize him from somewhere?” frågade Liam mig. Jag tittade lite närmare på mannen och jovisst jag kände igen honom, men min hjärna kopplade inte riktigt från vart. Precis då sprang det fram en tjej i 14 års ålder.
”Fredde stop doing this! This isent like you, why are you doing this?” skrek hon till mannen.
“Shut up!” skrek han och avlossade ett skott mot henne och jag såg henne falla till marken och då kom jag på vem han var. Det var då jag kom på vem det var. Han hette Fredde Dawid och var en ganska stor artist. Varför
kom jag inte på det förut?!

Harry

Jag kollade på killarna när den lilla tjejen blev skjuten och de tittade tillbaka på mig.
”I think we all know who he is now” sa jag och de nickade till svar. Varför tänkte jag inte förut att det var Fredde Dawid?
”Fredde why are you doing this?” ropade jag till honom. Han vände sig om mot mig med ett riktigt sjukt leende på läpparna.
”I have allready told you! I am gonna take everything from you guys just like you did to me!”
“We haven’t taken anything from you!” skrek Liam tillbaka
”Yes you have! You have taken all my fans from me! But I am gonna take them back, if you don’t exist they will come back to me!” skrek han och riktade pistolen mot Liam “You are the first one that I am going to kill” han laddade om pistolen för att måtta ett skott mot Liam. Nej, nu fick det räcka. Jag tänkte inte låta honom döda några fler människor, speciellt inte om de var mina vänner! Jag tog några snabba steg och gick upp på bänken och slängde mig över honom så att vi båda föll omkull på marken.

Louis

Jag räckte över telefonen till Emilia, eftersom det kanske var bäst att hon pratade för att hon kunde svenska. Hon ställde sig upp och jag tog över hennes sittplats med Rebecka i min famn. Nu hade även Nialls tröja blött igenom och hon såg väldigt blek ut. Jag smekte hennes kind och kände sedan på hennes puls. Pulsslagen började slå långsammare och svagare. Om hon inte fick hjälp snart så skulle hon dö utav blodförlust, det fick inte hända! Jag började känna tårarna bränna i ögonen. Jag hade aldrig känt såhär förut vilket måste vara korkat för att jag hade en flickvän och jag hade bara känt Becca i ett par dagar, men ändå. Det här var något starkare än vad jag kände för Hannah. Jag höll Becca närmare min kropp och kramade om henne försiktigt och lät tårarna rinna.
Jag kände en hand på min axel och förmodade att det var Niall men jag hade ingen lust att vända mig om och låta honom se mig gråta. Jag var inte den som brukade gråta, men Becca hade lyckats med det.
”They are on there way” sa Emilia när hon lade på
”Good” svarade Niall
”So what are we going to do now?” frågade Emilia
”We wait, thats all we can do” sen satte sig Niall ner och Emilia gjorde samma sak.

Så där satt vi. Niall och Emilia och jag med Becca i min famn och bara väntade på vad som än skulle hända. Det här kanske  var slutet vem vet. Nej, jag fick inte tänka så! Det här skulle ordna sig, och när det är över så ska jag berätta för Becca hur jag känner även om hon kanske hatar mig...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Såja där har ni kapitlet! Jag hoppas att det vart lite spännande i allafall ;)

Så fortsätt att kommentera så fortsätter vi att skriva! :) xx

 

SiRl

13 maj 2012 22:13

Grymt bra som alltid Malik! ;)
Och vem var det som hade bloggen först?

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

14 maj 2012 15:40

Tackar så mycket! :D
Det kan jag tyvärr inte svara på ;)

/ Malik

 

Agnes

14 maj 2012 08:04

Får värsta Utöya känslan av det här :P men det är jättebra skrivet :)

Tomlinson eller Malik

14 maj 2012 15:39

Tack så mycket! :)

/ Malik

 

Felicia

14 maj 2012 14:56

Asså shit shit shit :O MER :D <3

http://directiondream.bloggplatsen.se

Tomlinson eller Malik

14 maj 2012 15:38

Haha jag tror att Tomlinson håller på att skriva mer nu ;)

/ Malik

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...