Jag gick inte till skolan på måndag eller på tisdag. Mamma och pappa började bli mer och mer fundersamma men jag ignorerade dem och alla sms jag fick från Ashley och Emily. Och jag fick inte ett ända meddelande från Axel, inte ett ända! Hur kunde han göra så här mot mig? Jag trodde att han var en skysst kille, men jag antar att jag hade fel. Eller så borde jag förlåta honom. Jag menar det var ju en fest och han kanske var full. Han trodde säkert att det inte var första gången för mig, men han borde ju fatta om man säger åt honom att sluta, eller? Nej, jag vet inte det här är förvirrande! Tänk så är jag gravid. Åh herre jävlar vad gör jag då?! Jag satte mig snabbt upp i sängen och tittade i spegeln. Magen var lika platt som alltid, men såklart man märker ju inte om man är gravid 3 dagar efter att man har haft sex. Åh, helvete allt det här tänkandet ger mig huvudvärk!

De senaste dagarna har jag börjat att gå mer och mer på fester. Jag kommer alltid hem mitt i natten, ibland inte alls, och jag är jämnt stupfull.

Nu hade det gått två veckor sedan den misslyckade festen, och jag hade inte gått till skolan en enda dag. Jag var vaken hela nätterna, och sov hela dagarna. Jag hade vänt dygnet helt upp och ner. Just nu var jag i alla fall påväg hem från ännu en fest, och konstigt nog hade jag inte blivit så full. Bara så pass att det var lite vingligt att gå, men det var absolut ingenting mot vad det brukade vara. Jag menar, jag kunde ju gå!

När jag kom in genom dörren satt mamma och pappa och väntade på mig, och jag insåg direkt att det här inte skulle gå bra alls. Jag hade inte snackat med dem sen jag kom hem från Axels fest för två veckor sen, så jag skulle antagligen få ta emot två veckors skäll på en gång. Inte bra...

"Är du helt dum i huvudet unga dam?!" utbrast pappa när han fick syn på mig.

"Du lovade!" väste mamma och han satte sig mer på en gång igen. Hon tyckte nog att det var bättre att hålla det här lugnt..

"Sitt ner!" sa pappa som fortfarande var irriterad, men nu försökte han i alla fall dölja det. Jag gjorde som han sa och satte mig ner i fotöljen. Sedan stängde jag ögonen och bara önskade att jag hade tagit några drinkar till.. Då hade det varit lättare att stå ut med det här..

"Vi har märkt att du inte alls klarar av det här längre, och våra besparingar börjar ta slut. Du kan inte fortsätta spendera alla pengar på kläder och sprit, det funkar inte så" sa mamma lugnt och jag suckade. Igen, verkligen?

"Mamma, du vet vad jag har att säga, beh..." längre kom jag inte, för pappa avbröt mig.

"Nu sitter du tyst och lyssnar. Som mamma sa, det här fungerar inte längre, och därför ska du åka iväg på ett läger i sommar" berättade pappa allvarligt, och jag flinade lite åt honom. Vad kunde de skicka mig på för läger? Träningsläger? Knappast! Ett läger för att sluta slösa pengar? Finns det ens något som heter så? Knappast..!

"Vadå för läger?" frågade jag, och jag hade fortfarande kvar min stöddiga attityd.

"Här.." sa mamma och la ett A4 papper i mitt knä. Den första bilden jag såg föreställde ett tält, och jag kände myrorna krypa på benen med en gång. Snabbt ögnade jag igenom pappret, och mina ögon uppfattade endast de hemska meningarna.. "Sova i tält, laga mat över eld, tvätta sig i sjön, gå i skogen...FEM VECKOR!?" Nej! Usch!! Fy fan heller! Aldrig i livet!!...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Malik skrev den första biten över "mellanrummet", men hon fick någon huvudvärk och dog - därför kunde hon inte fortsätta.. Men då är det ju klart att jag rycker in även om jag inte har tid, för ni måste ju få ett kapitel, ellerhur? Tacksamma? Kommentera dåe! ;)

/Tomlinson xx

När skolan var slut på fredagen följde Emily och Ashley med mig hem. Vi skulle tillsammans göra oss iordning till festen, och jag hade redan valt ut kläder till oss allihop. Såklart var det jag som fick ha snyggast kläder, för så var det ju alltid...

"Måste jag verkligen ha den här..?" frågade Emily fundersamt och höll upp en hög kjol. Själv tyckte jag inte att det var den snyggaste, men hon skulle ju inte heller vara den snyggaste.

"Absolut! Du är jättesnygg i den!" sa jag och hon log lite åt komplimangen. "Men först måste jag fixa sminket!" sa jag och försvann in i badrummet. Det här kunde ta ett tag...

"Becca, festen börjar om tjugo minuter!" ropade Ashley utanför dörren lagom tills det att jag var klar.

"Bra, då åker vi om en timma" sa jag oberört och gick förbi henne ut i rummet igen.

"Jag upprepar, tjugo minuter" sa hon igen och jag skrattade lite. Hade hon inte lärt sig någonting vettigt här i livet?

"Ash, fina gäster kommer alltid sent. Vi är fina gäster, så vi dyker upp när festen har börjat" sa jag och blinkade åt henne med ena ögat.

"Aha..." var det enda svar jag fick, och sedan började vi byta om till fetskläderna. Jag skulle ha på mig ett par höga, svarta shorts med lite detaljer på och till det skulle jag ha en lysrosa magtröja. Jag hade också ett svart långt halsband, och svarta, ganska enkla skor med liten klack. Det matchade jag med en svart bh, som jag hoppades att någon skulle se under kvällen..

Efter någon timma åkte vi iväg till festen, och som jag hade förutspått var det radan fullt ös. Alla dansade med alla, och det såg ut som att det höll på attt spåra ur när som helst..

"Tja Becca! Så du kom i alla fall!" skrek Axel för att överrösta musiken. Jag log lite som svar, och han drog genast ut mig på dansgolvet. Med andra ord tappade jag bort både Emily och Ashley efter bara några sekunder..

"Vad som helst för dig, Axel.." skämtade jag, och han skrattade roat. Han var så gullig när han gjorde det!

"Här, ta den här!" han tryckte ett glas med okänt innehåll i min hand, och jag tvekade lite. Jag visste att man inte skulle dricka något man inte visste vad det var.. Men, det var ju faktiskt fest.. Och med den tanket i huvudet svepte jag drickan i en klunk. Det smakade inte bra, men det gav en underbar känsla efteråt. Jag kände min fri på något sätt. Fri nog att sno någon annans drink och dricka upp den med. Jag hittade några drinkar till, och konstaterade på en gång att den här kvällen inte skulle sluta bra..

"Kom med mig.." sa Axel och drog iväg med mig. Egentligen ville jag nog inte det, men med tanke på att jag redan var rätt packad hade jag inte så mycket att sätta emot..

När Axel hade dragit in mig i sitt sovrum stängde och låste han dörren. Jag kände att något inte var helt rätt, men jag kunde inte avgöra vad..

"Axel...?" frågade jag fundersamt när han började kyssa mig på halsen. Han brydde sin inte om att svara utan fortsatte istället. Ner över nyckelbenet, tillbaka upp till halsen... Sen drog han av mig tröjan. Där fick jag nog.

"Axel, sluta!" bad jag, men han slutade inte. Jag puttade iväg honom så hårt jag orkade, men som en magnet kom han tillbaka. Tusan också, det här var inte bra.. Jag kom på en sista lösning, och om inte den skulle funka visste jag inte vad jag skulle göra... Jag skrek rakt ut, så högt jag orkade, och Axel hoppade till lite av överraskningen. Men han gav sig inte.. Den här gången tog han fram en spruta ur en låda, och satte den snabbt i min arm.  Till en början kände jag ingenting, men efter ett tag började jag bli lite sömnig.. Narkos.. Till sist somnade jag..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ni är väl antagligen ute med era vänner och firar valborg, eller sitter hemma och myser med era familjer, men jag sitter här forever alone och skriver till er. Förtjänar jag inte lite kommentarer då..? ;)

/Tomlinson xx

Jag vaknade av att solen sken in genom mitt fönster men jag kände direkt att det var något som inte stämmde. Jag satte mig snabbt upp på sängen och ryckte åt mig väckarklockan som stod på sidobordet. Klockan visade 8.00 och skolan började 8.30

"HELVETTE!!!!!!!!" skrek jag rakt ut och hoppade upp ur sängen. Nästa sekund kom mamma och pappa inspringande till mitt rum.
"Älskling vad är det?" frågade mamma oroligt

"Vad är det? Vad är det!? Jag ska berätta det för dig. Den förbannade jävla väckarklockan har inte ring och jag har bara 30 minuter på mig att fixa mig, det är vad som har hänt!" skrek jag

"Men ta det lungt Becca du hinner fixa dig" pappa lät väldigt lugn. Hur kunde han vara så lugn i den här situationen.

"Nej, jag hinner inte fixa mig på en halvtimme. Hur ska jag då kunna hinna sminka mig?!"

"Du behöver inte sminka dig." sa mamma. Jag började gapskratta rakt ut.

"Inte sminka mig, haha. det var det roligaste jag har hört på länge. Mamma lilla du kanske inte bryr dig om att vara ful men jag vill faktiskt vara snygg så att alla tittar på mig" sen knuffade jag ut dem från rummet så att jag kunde sätta på mig. Jag vittade på klockan igen. Fan, nu var det bara 25 minuter kvar!

Jag satte snabbt på mig kläderna jag hade köpt igår, som bestod utav en ganska kort kjol som var i färgen rosa och en oversize tröja i färgen vit som var ganska genomskinlig så att man såg min knallrosa bh. Mitt hår kammade jag och satte upp den i en toffs med massa hårsprej. Jag han bara att sätta på mig fondation och mascara. Jag tittade mig själv i spegeln, och jag måste erkänna att jag kan se bättre ut men som alltid så ser jag grym ut.

Pappa skjutsade mig till skolan eftersom att jag inte tänker ta bussen som alla andra människor gör och jag har inte fått mitt körkort än, men jag håller på att ta det. 

Jag kom fram till skolan precis i tid och skyndade mig in i klassrummet med mina böcker. Första lektionen var spanska och jag satte mig bredvid Emily och Ashley.

"Hola a todos!" (hej alla!) sa spanskaläraren som heter Carlos. Jag måste erkänna att han är ganska snygg för att vara 30 år.

"Hola Carlos!" svarade alla utom jag för jag var fullt upptagen med att titta på bloggen på mobilen som jag inte hade hunnit gjort innan jag åkte till skolan.

"Rebecka ta ner mobilen" sa han med brytning på spanska. Jag suckade högt och stoppade ner mobilen i BH:n.

Carlos började babbla om olika fraser på spanska men jag lyssnade inte precis, jag var fullt upptagen med att prata med Emily och Ashley (okej mest Ash Emily satt och antecknade allting Carlos sa) om varför jag inte var så mycket sminkad och varför jag var sen.

"Och mina föräldrar väckte mig inte äns. Borde inte dem veta när jag börjar?" viskade jag till Asc

"Jo helt klart. Jag du har rätt" viskade Ash tillbaka

"Så klart jag har rätt. Alltså föräldrar kan vara helt sjuka ibland" Ashley nickande instämmande.

Efter lektionen så gick vi till skolcafét och jag köpte en cola light, sen satte vi oss ute på bänken. Som anligt så var det många som gick förbi och hälsade på oss. Framförallt på mig men jag ville inte säga det högt för då skulle säkert Emily och Ashley bli avundsjuka. Nästan alla som hällsade på mig hade jag som vanligt ingen anning om vilka det var.

Jag hade precis börjat att slappna av i solen men då var det såklart någon som var tvungen all ställa sig i vägen.

"Tja Becca!" och så klart var det ingen annan än skiten Mike

"Du skymmer solen" sa jag drygt "So move your ass!"
"Hur kan jag skymma någonting som står precis framför mig" han blinkade när han sa det. Jag fick rysningar. Och inte var det några bra rysningar heller.

"Okej Mike vi leker en lek. Jag är solen och du är en liten obetydlig människa på jorden som snart kommer att bli till aska om du inte springer iväg. Okej?" sa jag och log ett spydigt leende. Mike gick iväg. Jag, Ash och Em skrattade efter honom.

Sista lektionen var idrott, prefekt. Jag bytte om till ett par väldigt korta shorts och en magtröja. Idag skulle vi tydligen ha fysträning. Typiskt, då skulle jag bli svettig.

"Okej ni kan väl börja med att springa 5 varv runt hallen" sa idrottsläraren och alla började springa medans jag, Ash och Em gick.

"Kom igen Becca! Spring nu med din sexiga kropp!" det var Axel som sa det. Han var lagkapten i fotbollslaget och han är grymt snygg. Med sitt blonda hår och blåa ögon. Hans hår var sådär rakat på sidorna och resten var bakåtslickat, grymt snyggt!

"Tror du verkligen att jag skulle vilja bli svettig?" sa jag och log

"Då kan jag hjälpa dig att springa utan att bli svettig" Och så lyfte han upp mig och slängde mig över axeln en så sprang han medans jag skrek roat.

Efter idrotten när jag, Em och Ash var ensamma i omklädningsrummet så pratade vi om Axel.

"Jag tror verkligen att det är någonting på gång mellan dig och honom" sa Emily med ett leende.

"Kanske det" sa jag och log hemlighetsfullt

"Han kanske kommer få äran att ta din oskuld" sa Ashley. Jag jag vet att det är konstigt att en så snygg tjej som jag inte har haft sex än men det kommer för hoppningsvis inte dröja så länge till. 

Vi började att gå mot våra skåp men då vart vi stoppade utav Axel.

"Ta brudar!" sa han och log sitt sexiga leende

"Hej Axel" svarade jag

"Jag tänkte bara om ni ville komma på festimorgon hemma hos mig. Mina föräldrar är inte hemma så jag har hela placet för mig själv"

"Ja, vi kommer väl om vi har tid"

"Coolt. Då ses vi då" sen var han borta.

"Varför svarade du inte bara ja direkt?" frågade Emliy

"Em, hur hade du då tänkt tt jag skulle spela svårfångad?"

"Smart" svarde hon

"För att va så smart så vadet där verkligen dumt" sa Ashley och vi började att skratta.

När jag kom hem började jag direkt att leta fram ett par kläder tills imorgon och jag hittade de perfekta...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så här får ni äntligen ett kapitel utav mig, Malik! Jag har varit lite upptagen men nu kommer ett kapitel iallafall!

Så nu får ni kommentera ordentligt. En kommentar fick vi på förra inlägget. En kommentar! Kom igen ni kan mycket bättre en så vi vet ju att ni läser :) så kommentera nu!

/ Malik x

När jag kom hem senare på eftersiddagen var både Ashley och Emily med mig. Mamma och pappa hade inte kommit hem än, så vi hade huset för oss själva.

"Ehmm.. Becca? Ska vi inte plugga lite först?" Det var såklart Emily som hade ställt frågan. Det gick inte en dag utan att hon satte med näsan i böckerna, och hon hade A i alla ämnen.

"Du måste lära dig att koppla av, du kommer snart spränga din hjärna med allt du trycker in i den!" Skrattade jag och fick en liten grimage som svar. Hon gillade inte mitt förslag, men hon gick med på det i alla fall.

"Ash, kan inte du springa upp till mitt rum och hämta min laptop?" Frågade jag och Ashley sprang direkt upp för trappan. Hon skulle hopa från ett berg om någon nu sa åt henne det. Hon var inte så tuff när det gällde att säga nej..

"Koppla av!" Emily satt nästan och hoppade på sin stol, och det började gå mig på nerverna.

"Kan inte!" Svarade hon stressat och tog fram en bok ur sin väska. Säg inte att...?

"Du får en halvtimme" Jag var en aning irriterad när jag lämnade köket, men hon brydde sig inte. Hon var redan långt borta i böckernas värld.. Jag gick ut på baksidan och satte mig i en av trädgårdsstolarna. Solen värmde ordenkligt, och det dröjde inte länge innan jag tog av mig tröjan. Nu var det bara att hoppas på att någon skulle gå förbi så att jag fick visa upp min underbart snygga kropp..

"Becca" Sa Ashley efter att ha harklat sig en gång. Jag vände mig snabbt och såg henne i dörröppningen med min dator.

"Tack, Ash!" Sa jag med ett léende och tog emot datan. Hon satte sig i stolen brevid mig, och jag satte datorn i knät.

"Vad ska vi göra?" Frågade hon och jag flinade lite.

"Blogga lite bara" Svarade jag och hon flyttade intresserat närmare. Jag drev en väldigt populär blogg, och i stort sett hela sverige läste den varje dag. Okej, statistiken för unika besökare låg normalt runt 4300, men vissa dagar var det upp mot 5000. Alla ville ta del av mitt underbara liv. Jag skrev ett inlägg om att dagen skulle spenderas med shopping, och att två av mina underbara vänner var med mig. På slutet la jag in en snygg bild på migsjälv som jag hittade i datorn, och så tog jag en på mig och Ashley. Sedan kollade vi runt lite, och när det hade gått en halvtimme gick jag in för att hämta Emily.

"Nu har du pluggat i en halvtimme, dags för shopping!" Sa jag glatt och hon tittade upp ur böckerna.

"Jaa!" Utbrast och smällde ihop boken på en gång. Emily, precis som jag, älskade att shoppa, och hon sa absolut inte nej om man bad henne hänga med till stan.

"Becca!" Det var mamma som ropade nere ifrån hallen.

"Jag är i köket!" Ropade jag tillbaka och snart var hon också här.

"Kan du plocka upp det här?" Frågade hon och ställde två matkassar på köksbänken.

"Nej, vi ska ut och shoppa." Svarade jag och drog iväg med Emily. Jag stannade innan jag lämnade köket, och möttes av mammas besvikna blick. "Kan jag få lite pengar?" Frågade jag och log. Hon suckade och letade i fickan efter pengar. Hon hittade en skrynklig femhundralapp, och gav den till mig.

"Var inte ute för länge.."

"Nejdå, tack så mycket!" Sa jag och sprang efter Emily som hade gått ut till Ashley på baksidan. De satt och pratade om något, men än en gång slutade de när jag kom.

"Ska vi dra tjejer?" Frågade jag och de reste sig på en gång.

"Självklart!" Svarade de båda i kör.

Klockan var halv åtta när jag kom tillbaka hem, och den här gången kom jag ensam. Emily och Ashley bodde inte i den "rika" delen av staden, så de hade fått ta bussen hem.

"Rebecka!" Skrek mamma med det samma jag kommit innan för dörren. Jag suckade lite och ställde ifrån mig mina nyinköpta kläder på hallgolvet medan jag tog av mig skorna. De använde bara 'Rebecka' när de var arga...

Jag gick in i vardagsrummet och slog mig ner i en fotöjl. De visste att de inte skulle vinna över mig, så jag förstår inte varför de fortfarande försöker.

"Din magister ringde idag igen, och nu måste du ge dig Rebecka! Dina betyg är viktiga!" Det var pappa som hade börjat utskällningen, och han höll inte igen med ilskan.

"Min magister är precis lika dumma som ni, jag har ett godkännt betyg, var nöjda!" Sa jag stöddigt och mamma skakade på huvudet.

"Rebecka, inser du inte att det är du som är dum i det här läget? Hur ska du kunna få ett bra jobb om du inte har bra betyg?" Nu var det mamma som tog över, och som varnligt var hon inte lika hård som pappa. Det gjorde att jag kunde skratta lite åt det hon hade sagt.

"Ser du mig? Ja, det gör alla! Ingen har tidigare brytt sig om mina betyg, men ändå kollar alla på mig. Alla ser mig, och jag skulle utan problem kunna bli modell för Victoria's Secret eller något!" Sa jag oberört, för jag tänkte absolut inte ge mig!

"Låt gå för den här gången, men skyll inte på oss när du inte får något jobb..." Sa mamma besviket och jag log stolt. Jag visste att de inte hade något att sätta emot mig! Jag är, och vill förbli, obesegrad!!...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Malik var lite upptagen idag, så ni får ett till kapitel av mig! :)

Och jag tror att det kommer komma i alla fall några fler kapitel innan One Direction kommer in, så att ni får lära känna våran huvudperson lite bättre och så att ni vet hur hon är ;) Hoppas det är okej? :)

Och kommentera nu! Vi vill gärna veta vad ni tycker om våran novell :D

Och kolla in här! -> myloveforwriting.bloggplatsen.se
/Tomlinson :)

Jag stände dörren bakom mig och lämnade mitt älskade hem. Nu var det dags för ännu en underbar dag i skolan! Eller.. Det var väl egentligen inte skolan jag gillade - eftersom att det inte gick så bra för mig - men det faktum att alla kollade på mig hela tiden vägde upp den biten. På huvudet hade jag mina älskade solglasögon och min snygga väska hade jag över axeln, såklart var båda av märket gucci. Skorna var ett par mörklila converse, och ingen jacka behövdes. Sommaren var snart här, och det hade vädret förstått för länge sen.

När jag hade gått den korta biten till skolan gick jag in genom de välbakanta dörrarna, och allas blickar vändes genast mot mig. Hur kunde man leva utan det här?

"Hej Rebecka!" Jag kollade mig omkring och noterade att jag inte kännde den som hade hälsat på mig, så jag brydde mig inte om att svara. De som fortfarande kallade mig Rebecka tillhörde inte de jag kallade för vänner..

Till sist kom jag i alla fall fram till mitt skåp, och log lite när jag såg det. Det var helt klart snyggare än alla andras, eftersom att det var dekorerat med rosa glitter.

"Hej Becca!" Sa någon igen och jag vände mig om för att se vem det var den här gången. Det visade sig vara Mike, så jag ignorerade honom också. Han påstod att han hade varit kär i mig sedan han först såg mig, men vi visste alla att det inte var sant. Han ville bara höja sin popularitet. Jag hade varit blond innan mitt underbara hår fick byta färg till röd, men jag var inte dum. Till skillnad från vissa andra, som Mike.

"Get lost" Svarade jag och smällde igen mitt skåp. Jag var berädd på att gå därifrån efter det, men han stoppade mig.

"Du vet att du vill, du vill bara inte erkänna det.." Sa han och gjorde en liten grimage efter det. Han trodde antagligen att han var cool bara för att han spelade fotboll, men han var inte ens bra på det, så jag förstår inte varför han ens fortfarande var med i laget.

"Jag kan erkänna vad jag egentligen känner för dig, men du kommer inte gilla det.." Han fattade vinken på en gång, och såg genast ner mot marken när han insåg att han än en gång hade blivit ägd. Jag slängde med håret när jag vände ryggen åt honom igen, och sen gick jag stöddigt därifrån. Och ännu en poäng går till Rebecka! Gillade mumlingar hördes när jag gick genom korridoren för att leta upp mina vänner. De brukade alltid vänte på mig utanför lektionssalarna, och där var just vart jag hittade dem. De satt och småviskade, men tystnade genast när jag kom.

"Becca!" Utbrast Emliy när hon fick syn på mig. Jag log lite som svar och satte mig på bordet mellan bänkarna de satt på. Som vanligt skulle det vara jag som var i rampljuset, det var mig alla skulle kolla på..!

Efter en liten stund kom läraren och öppnade klassrummet, och av gamal vana lät alla mig gå in först. Jag tog en plats längs fram, och Emily satte sig vid bänken brevid min. Det var bra. Emily var gängets pluggis, och hon förklarade alltid de saker jag inte fattade för mig.

"Rebecka" Sa magistern och pekade på mig med hela handen. Jag hade inte uppfattat frågan han hade ställt till mig, så jag kunde omöjligen svara..

"Två och en halv.." Viskade Emily till mig och kollade snabbt ner i böckerna. Spanskaböcker på en mattelektion.. Något här var inte helt rätt.. Men jag litade på att Emily hade rätt, och bestämde mig för att glänsa lite med hennes svar.

"Två och en halv" Svarade jag självsäkert och han nickade förvånat.

"Stod det i spanskaböckerna?" Frågade han och la pekpinnen mot mina börcker. Tusan.

"Absolut!" Svarade jag som att det var helt normalt, och någon bak i klassen skrattade lite åt mig. Mike. Jag gav honom en sur blick, och han slutade med en gång.

Magistern fortsatte lektionen utan att fråga mig någonting igen, och det var jag glad över. Inte för att det var pinsamt att svara, men det var en aning jobbigt att behöva räkna ut det han frågade om. Det var lättare att bara sitta och stirra på den han skrev på tavlan, spela intresserad vet ni..

"Kan jag tala med dig Rebecka?" Frågade magistern just när jag skulle lämna klassrummet. Jag vände mig förvånat om och bara såg på honom. Allvarligt? Skulle vi ha det här snacket igen..?

"Jag har annat för mig" Han brydde sig inte om mitt svar, och gick fram till mig för att leda tillbaka mig till en tom bänk.

"Du måste börja ta del av lektionerna Rebecka.." Sa han besviket, men jag brydde mig inte.

"Jag har ett godkännt betyg, och det räcker för mig" Svarade jag kallt och han suckade - som han brukade göra när vi hade de här samtalen.

"Du kommer inte få något bra jobb med endast godkännda betyg, jag vet att du kan bättre"

"Men tänk såhär då. Jag har redan kastat bort största delen av mitt vakna liv vid de här skolbänkarna, tycker du inte att det räcker? Sen om jag inte får något bra jobb, so what? Mamma och pappa ger mig det jag behöver, så jag behöver knappast jobba.." Sa jag en aning irriterat och gick sedan ut ur klassrummet utan hans tillåtelse. Nu fick det räcka, jag orkade inte höra på när han hela tiden tjatade om mina betyg. Så länge mamma och pappa fortfarande levde skulle jag väl knappast behöva oroa mig för pengar i alla fall, och när de inte klarade av att försörja mig längre hade jag säkert hittat en rik man att gifta mig med. Allt skulle lösa sig..!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första delen av våran nya novell! Vad tycker ni? Kommentera! :) Och vi gör länkbyte med vem som helst, så säg bara till om du är intresserad! :D

/Tomlinson :)

Den här novellen handlar om Rebecka Olsson, hon är 18 år och han två månader kvar av andra året i gymnasiet. Hon är väldigt populär i skolan, och alla killar vill ha henne. Hon har ett gäng vänner, men hon ser alltid till vara den alla kollar på. Hon är nästan så bortskämd man kan bli, och får allt hon pekar på. Hennes föräldrar är inte helt okej med det, men de är rädda för att bryta gamla vanor.

Rebecka har egentligen mellanblont hår, men de senaste åren har hon färgat det rött. Hon är ganska kort, men det hindrar inte hennes attityd. Hon tror att hon är bättre än alla andra. Hennes betyg är inte på topp, men alla gillar henne ändå. Hon är verkligen "girly"..

Snart är det dags för en sommar hon sent ska glömma...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
/Tomlinson & Malik