När vi hade suttit och snackat i stugan ett tag var det dags för mig, Niall och Liam att gå ut till vårat tält, så vi sa hejdå till de andra. Det var nu kolsvart ute, och man såg inte handen om han höll den framför ansiktet. Hur fasiken skulle vi hitta i mörkret utan ficklampa?! Jag gick med händerns utsträckta framför mig för att hindra eventuella kollisioner med träd, och sökte efter gropar med fötterna varje gång innan jag satte ner dem. Skulle någon skum människa med mörkerséende se oss nu skulle den antagligen avlida av skratt. Det här kändes väldigt lustigt.. För att inte tänka på hur det skulle se ut om jag gick in i något..

 Jag hann bara tänka tanken innan min fot träffade någonting, men jag hade gått för snabbt för att han möjligheten att stanna. Så jag föll framåt, och till min förvåning landade jag på något mjukt. Ett tält, fan också..

"AAAHHH!!!" två tjejer skrek, och så gjorde Niall. Jag hade mosat ihop tältet, och de som var där inne var nu fast. Jag var snabb att resa på mig, och de två tjejerna var fria. Nu hade några andra nyfikna själar vaknat, och jag kände hur alla stirrade på mig genom mörkret.

"Är du galen eller?!" den person jag helst inte ville se just nu.. Tur att det var mörkt så jag slapp..

"I'm sorry Becca.." sa jag lugnt, för det hon sa på svenska var antagligen en utskällning. Det lät så på tonfallet..

Rebecka

När tältet rasade in på mig fick jag verkligen panik, och var redo att srypa den jäveln som ramlat  över mig. Men när jag skulle gå ut träffade jag på ett litet problem. Jag satt fast. En av krokarna i tältpinnarna satt fast i min tröja, och när jag ryckte loss den öppnades en stor reva på framsidan..

"Är du galen eller?!" den utskällning jag tidigare planerat var mycket värre, men av någon anledning kom den inte fram.

"I'm sorry Becca.." det var Louis, hur var det ens möjligt?! Saknade han mig redan så mycket att han var tvungen att ha sönder mitt tält, då hade snubben problem. Jag tände ficklampan jag hade i handen, och lös på honom. Jag vet inte varför jag lös just på honom, men jag gillade inte mörker så..

"What the hell was that good for?" nu var jag lite lugnare, men jag var noga med att fortfarande visa mitt missnöje.

"Well, it's pretty dark, and we didn't get a flashlight. Of course I didn't mean to crash your tent!" sa han, och jag ångrade genast mitt vredesutbrått. Såklart att han inte menat det, för en gångs skull var det jag som var dum..

"Oh.. Yeah.. But we need to go and find somewere to sleep, so.. Bye!" sa jag och riktade ficklamtan mot backen innan jag började gå. "Kom nu Emilia." sa jag och förväntade mig att hon skulle följa efter. Men, det gjorde hon inte. Jag vände mig om för att se om hon hade dött eller något värre, men nejdå, hon stod upp. "Emilia?" sa jag och bländade henne med ficklampan. Då vaknade hon, och gick snabbt fram till mig.

"Shit, stirrade jag?" frågade hon nervöst jag och skrattade lite.

"Som en tok!" sa jag, och om det hade varit lite ljusare hade jag nog sett hennes kinder ändra färg till rött. "Så, du fastnade för den blonda?" frågade jag sedan, och hon vände snabbt blicken mot mig.
"Han heter Niall!" sa hon irriterat, jag jag skrattade lite igen. Det spelade väl mindre roll! "..Och ja, han är väl söt.." fyllde hon i, och jag himlade med ögonen. Ja, det såg verkligen ut som att hon stirrade på någon som bara var söt..

När vi vaknade nästa morgon sken solen in genom fönstret, och ja, vi hade fått sova på madrasser i den otroligt lilla matsalen som av någon anledning stod här ute. Det var ju i alla fall ingen som använde den..

"Så vad ska vi göra idag?" frågade jag och sträckte på mig. Man sov mycket skönare på madrasser än i tält, det kanske var bra att Louis kraschade vårt tält i alla fall..

"Ehhm, jag tror att det var idag vi skulle vandra." sa Emlila entusiastiskt, och jag suckade på en gång. Vandra. Bland kvistar och smuts, snälla låt mig slippa! Vad som helst, bara inte vandra..

 Plötsligt avbröts friden av att någon skrek för full hals, och vi satte oss snabbt upp. Vi såg oroligt på varandra, och Emilia gav mig en blick som talade om att jag skulle gå ut och kolla vad det var. Eftersom att jag aldrig varit feg av mig gjorde jag som hon sa, och trippade ljudlöst bort till dörren. När jag öppnade den hördes ett gnällande gnissel, och jag skakade på huvudet. Såklart. Jag såg ingenting märkvärdigt, så jag klev ut genom dörren och stängde den bakom mig. Samma gnisslande ljud upptod igen, och den här gången var det någon mer än jag som hörde det.

"Who's there?!" ehh, bodde vi inte i Sverige? Här snackade man väl svenska? Det kanske var någon av Louis vänner! Men nej, han skulle inte stå här och skrika.  

"Becca!" svarade jag sälvsäkert och följde husväggen tills jag kom fram till hörnet.

"Show yourself!!" men det är väl kanske det jag håller på med?!
"No, Becca! Stay where you are!!" det var Louis som hade skrikigt. Vad nu då? Jag struntade i Louis ord, och gick runt hörnet på byggnaden. Det skulle jag inte ha gjort.

*PANG*

En ljudlig smäll hördes, och smärtan i axeln var obeskrivlig. Jag såg en stor svartklädd man som stod på ett av träborden, och Louis och company stod under. Några andra livrädda lägermedlämmar stod också och såg på, och jag kände hur jag började bli trött i huvudet. Rätt vad det var blev alting bara svart...

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Långt kapitel - många kommentarer? Måste väl testa i alla fall ;)

Och nu kan jag säga att kommentera för mera, för Malik blev lite smått ledsen när hon såg hur få kommentarer hon hade fått(hon är lite seg, men hon svarar nog på dem senare ikväll/senast imorgon) .. Kom igen nu! Om ni tycker att vi skriver så dåligt måste ni säga det, för det blir automatiskt sämre när man inte är peppad, dvs när ni inte kommenterar..

Inte för att jag tror att någon kan ha missat detta, men jag kan ändå säga att ONE DIRECTION ÄR I SVERIGE!! :D De ska spela in låtar till sin andra skiva här, så om ni nu råkar träffa på dem måste ni ta det lugnt! De är lixom inte här för att traffa oss.. xP

Rebecka

När Louis kysste mig vart jag lite förvånad. Alldeles nyss så sa han att han hade en flickvän sen så kysste han mig? Jag fattar inte riktigt. Men jaja jag antar att alla har varit otrogna någongång. Precis när jag tänkte det så fick jag en flashback om vad som hade hänt den där natten med Axel. Om hur han hade våldtagit mig och allt, jag mådde illa av bara tanken. Tänk så planerade Louis att göra samma sak, den tanken fick mig att avbryta kyssen. Jag sträckte ut armarna mot hans bröst, som ett skydd så att han inte skulle komma närmare.
"We shoulden't be doing this. You allready have a girlfriend" Det var egentligen inte den rätta anledningen till varför jag drog mig tillbaka. Den riktiga var ju att jag var rädd att Louis skulle göra samma sak som Axel, men det kunde jag ju inte säga.

"Yeah your right" sa Louis och harklade sig. Jag tog bort mina händer från hans bröst och vi tar et steg bort från varandra. Vi båda tittar ner i marken och en pinsam tystnad medföljer.

"I think that we should go back now, it is starting to get late" sa jag tillslut

"Your probebly right" svarar Louis "Well I guess I'll see you tomorrow" säger han

"Yeah, bye!"

"Bye" svarar Louis tyst och vi går åt olika håll.

När jag kommer till tältet, som jag delar med Emilia, så ligger hon redan och sover. Snacka om att inte vara nattmänniska. Jag byter om till pyamas och kryper tyst ner i sovsäcken. Undrarhur jag ska se Louis i ögonen imorgon? Är min sista tanle innan jag somnar.

Louis

När jag klev in i stugan så satt alla killarna där vid en öppen brasa och skrattade. Mn tystanade när de såg mig.

"Hey Louis whats going on?" frågade Harr. Jag ignorerade hans fråga och slängde mig i soffan som stod framför brasan.

"Louis you just look like someone has crushed your heart" jag tittade på Liam han hade ingen aning om hur rätt han hade, fast det var ju såklart mitt fel.

"I kissed Becca" sa jag och trycket en kudde mot ansiktet

"Becca?" frågade alla samtidigt

"It is a girl I meet her on the camp. She isen't like other girls. She diden't even know who One Direction was before she meet me" svarade jag

"But what about Hannah?" frågade Zayn

"I don't know!" svarade jag argt och slängde kudden på väggen

"Hey don't take out your anger on my pillow!" sa Harry och slängde sig efter kudden

"So you don't like Hannah anymore?" frågade Niall försiktigt

"I don't know" jag lät lite lungnare den här gången när jag sa det.

"So how is this Becca?" frågade Harry

"Like I said, she isen't like other girls. She really is a city girl and it dosen't really look that she likes the nature. But still there is something about her that I like. But I can't really put my finger on it" det vart tyst en stund

"Well, why don't we go and see her?" frågade Liam

"What? Why?" frågade jag

"So, that we can learn learn to know here. I mean if she is your friend or girlfriend we maybe should learn to know her" svarade Liam enkelt.

"Sounds good to me! So when are we going to meet her?" frågade Harry enstusiastiskt. Varför ville de träffa henne så gärna? Ett stingav svartsjuka kändes inne i mig, vilket var konstigt eftersom som sagt så är Hannah min flickvän och jag har aldrig blivit svartsjuk när killarna har velat prata med henne.

"Louis?" frågade Harry

"I guess we could meet her tomorrow, but I don't think that is a very good idea"

"Why not?"´frågade harry

"Well I told her that I had a girlfriend and right after that I kissed her"

"Oh" kom det från alla killarna på en gång.

Hur skulle det här lösa sig??

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej, hej här kommer kapitlet!!

Ni kanske märkte att det inte kom något kapitel igår, både för att varken jag eller Tomlinson hade tid men också för att ni har blivit dåliga på att kommentera. Det brukar mest vara 2 personer som kommenterar och vi är såklart tacksamma för det, men komigen nu ni andra! Vi blir ju mer peppade om ni kommenterar! :D

Update:
Du måste göra bilden mindre Malik! Den ska inte ta över, bara visa att det är du som skrivit xD
(Jag typ gjorde det nu, men tänk på det nästa gång^^)
/Tomlinson xx

Louis

Jag och killarna hade stannat kvar på lägerplatsen för att "flytta in" oss i den lilla stugan vi skulle bo i. Jag hade hellre sovit i tält som alla andra, men den där Carl hade prompt sagt åt oss att ta stugan..

"This smells like.. Something that smells bad..." klagade Niall, och Harry var snabb med att svara.

"Like a toilet!" sa han och Niall skakade på huvudet. Sen startade den en låg konversation om vad det luktade som, men jag orkade verkligen inte lyssna. De två var som barnungar när det kom till disskussioner, och båda var tvugna att ha rätt innan de kunde sluta.

"I think I'm gonna take the tent anyway." sa jag när jag kom in i det lilla rummet, här luktade verkligen unket..

"I'm in!" det var Niall som var snabb att svara. Harry var inte helt nöjd med att han bara avbrutit deras disskussion, men han lät det vara, som tur var.

"Let's go and find one then!" sa jag och stövlade ut ur rummet. Även Liam hände på, men Zayn och Harry tyckte nog att det var tryggare i stugan. De var inte lika "utevana" som oss andra.

När vi kom ut i friska luften hade de andra lägermedlämmarna just kommit tillbaka, och de höll nu på med att dra upp kanoterna på stranden. Alla utom Rebecka. Jag skrattade lite åt synen när hon stog och hejade på en annan tjej som ensam drog upp deras kanot på land. Stackars tjej.

"Maybe we should help her?" jag pekade på tjejen, och både Niall och Liam kollade snabbt håt det håll jag pekade åt, de gjorde de alltid när det gällde tjejer. Det båda var singlar, och intresserade av ungefär varenda tjej det gick att ha ett normalt samtal med - det vill säga de som inte bara skriker en rätt upp i ansiktet.

"Do you need help with that?" frågade jag och tjejen kollade generat upp. När hon såg mig blev hennes ögon lika stora som tennisbollar, och hon gapade lite. Ett fan.

"I take that as a yes." sa Niall när han såg att hon inte fick fram några ord och gick fram till kanoten. Jag och Niall hjälptes åt att få upp kanoten på land, och Liam snackade lite med tjejerna. De såg ut att ha riktigt trevligt, och jag blev genast avundsjuk. Även om jag hade Hannah(hans flickvän) så var det något speciellt med Rebecka som jag gillade. Hon var visserligen inte så trevlig mot alla, och hon var en äkta storstadstjej, men att hon var här bevisade ju att hon hade en annan sida också. Kanske ville hon förändra sitt tidigare jag?

"Ey, Louis?" ropade Liam och jag såg på honom. "I found us a tent! If you don't mind share it with Niall and me." sa han och jag kollade snabbt bakom mig. Skulle han inte fråga Niall också... Som inte stod bakom mig längre. Vad tusan? Jag släpade kanoten helt själv, utan att ens märka det? Oh hjälp.

"I don't mind." sa jag och lämnde kanoten där den var. Den passade bra där, säger vi.

Det tog ganska precis en timma för oss att flytta in våra saker i tvåmanstält vi fått av Emilia - som den där tjejen hette, och när vi var klara höll tjejerna fortfarande på. Emilia skulle nu istället flytta in i Rebeckas tält, men det verkade vara lite problem med den biten. Rebecka hade alldeles för mycket saker med sig..

"Det här tältet är på tok för litet!" klagade hon, och Emilia skrattade lite. Jag tyckte att det var lite konstigt att inte Niall skrattade, men sen kom jag på det. Han fattade inte språket. Vi hade valt att åka till ett läger i Sverige för att naturen var så underbart fin, men då hade vi inte tänkt på att vi inte fattade ett dugg av vad de sa här. Okej, vissa ord hade vi snappat upp, men det var inte mycket.

Senare på kvällen efter att vi hade ätit kvällsmat gick jag ner och satte mig på bryggan för att bara tänka lite. Jag saknade redan alla hemma, och jag önskade bara att någon var här med mig. Hannah till exempel. Hennes gulliga skratt och underbara léende, det ljusbruna håret, och de gröna ögonen..

"Mr.Tomlinson?" sa någon efter att ha harklat sig, och jag vände min snabbt om. Där stod Rebecka. I det svaga ljuset som solen fortfarande kastade över sjön såg hon väldigt vacker ut. Hon fnissade lite och satte sig brevid mig på brygga, men hon passade sig för att göra som jag och stoppa fötterna i vattnet. Storstadstjej..

"Hello there, Rebecka call me Becca!" skämtade jag och hon skrattade lite.

"That one was new." sa hon och jag log stort. "So, why are you alone? Isn't it like hundreds of thousands girls who want to meet you right now?" frågade hon, och konstigt nog kunde jag bara tänkta på hur hon kunde veta det. För ett tag sen hade hon ju inte ens hört talas om oss, och nu vet hon hur många fans vi har?.. Hon såg att jag såg fundersam ut, och var snäll nog att räta ut frågetecknet jag hade över huvudet. "I googled you.. and then my phone died." sa hon förargat och jag skrattade lite. Det lät inte som att hon trivdes så bra ute i skogen.

"Well.. We needed to get away from everything for a while, and this was the best we coud come up with." berättade jag och hon nickade.

"Sounds good." jag nickade. "Do you miss your family?" jag nickade igen.
"Mostly Hannah." svarade jag, och var van med att alla visste vem hon var. Men det visste ju såklart inte Rebecka.

"Hannah?" det var en fråga, så det var väl lika bra att svara.

"Hannah is my girlfriend." svarade jag, och man kunde se hennes humörmätare sjunka till botten. Hon hade antagligen också märkt att det var något speciellt mellan oss, för det var det, även om jag inte kunde sätta fingret på vad..

 När vi hade suttit på bryggan ett tag började det bli kallt, och jag bestämde mig för att det var dags att gå tillbaka igen. Men vad skulle jag säga..?
"I think.. We should go back to our tents. It's getting cold." det sista la jag endast till för att hon inte skulle tro att jag bara ville lämna henne, och det verkade funka. Hon nickade.

"Yeah." var det enda hon sa innan hon reste sig upp och började gå iväg. Nu eller aldrig..? NU! Jag reste mig snabbt upp och stoppade henne genom att ta tag i hennes hand. Ingen tid att tänka, det är bara att köra! Jag drog in henne i min famn, och tryckte henne mot mig. Sedan kollade jag in i hennes isblåa ögon, hon såg inte ut att ha något emot detta, så jag böjde ner huvudet lite, och våra läppar möttes i en mjuk kyss.. För tillfället kändes det inte fel, konstigt nog, men antagligen skulle skuldkännslorna komma över mig när jag har gått och lagt mig ikväll. Det är Hannah som är min flickvän, varför gör jag det här?..

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hola amigas! :)
Jag vet inte om det är några nattugglor som läser våran blogg, men jag tänkte varna i alla fall. Bloggplatsen stänger alla bloggar inatt mellan 00.00 och 05.00 inatt, så om ni går in då och det inte funkar är det inte för att vi har gett upp, utan för att bloggplatsen måste fixa något. Bara så ni vet :)
Och kommentera nu för sjutton gubbar, det är ju assegt att skriva när ni inte ens orkar kommentera ju! ;)

(Hade lite tråkigt igår, så jag fixade sånna till mig och Malik, vad tycks? ^^)

Update;

Jag vet att Louis flickvän heter Eleanor, men det här är en novell, och det är inte meningen att den ska vara som i verkligheten. Tog bara det första namn som kom upp :)

/Tomlinson xx

Hon paddlade rätt lungt men efter ett tag så paddlade Carl ifatt oss.

"Rebecka du får ta och hjälpa Emilia att paddla. Man sitter två i en kanot för att man ska sammarbeta" sa han som om det var det mest självklara i hela världen. Jag gav ifrån mig en hög suck, men gjorde som han sa och tog tag i en åra och började att paddla.

"Styr mot den där stranden" ropade Carl högt så att alla skulle höra. Vi styrde in mot stranden och jag klev av kanoten.

"Eh Becca?" sa Emilia ängsligt. Jag vände mig om mot henne

"Vad är det?" frågade jag smått irriterad 

"Vi måste dra in kanoten till stranden"

"Ja?" jag förstod inte riktigt vad hon ville att jag skulle göra

"Ja, men då måste du hjälpa mig att dra den"

"Sorry, jag kan inte. Jag filade mina naglar precis innan jag kom hit"

"Ja, men jag kan ju inte dra den själv. Den är aldeles för tung" hon lät lite sårad. Jag gav ifrån mig en liten suck och gick fram för att hjälpa henne att dra in kanoten.

När alla hade dragit in sina kanoter till land så samlades vi hos Carl.

"Okej bra paddlat allihopa, det verkar inte som att det här var första gången för er!"

"Nej!" var det några som svarade

"Okej jag förstår att ni är ganska hungriga nu så vi ska ta och fixa lite käk!" Bra för jag var vrålhungrig "Finns det någon frivillig som har lust att gör i ordning maten?" det blev knäpptyst...

"Okej då får väl jag fixa det. Någon som kan gå och hämta ved då?" Emilias hand var uppe i luften direkt "Vad bra! Ta med dig Rebecka också"

"Ursäkta va?" frågade jag

"Gå och hjälp Emilia att hämta grenar så att vi kan elda" svarade Carl

"Varför då?"

"Jamen hur hade du annars tänkt att vi skulle laga mat? Vi tog inte med oss en spis, ledsen" ddet hördes små fniss lite här och där

"Jag förstod det, men varför just jag?" svarade jag irriterat

"Rebecka istället för att ifrågasätta allting, skulle det inte vara ycket lättare att bara göra det?" Eh, nej! tänkte jag

"Visst" sa jag surt och började att gå mot skogen med Emilia tätt i hälarna på mig.

"Här finns det ett par bra grenar!" ropade Emilia bakom mig. Jag stannade och tittade på henne

"Jamen ta dem då" Hur svårt kunde det vara? hon böjde sig ner och tog upp flera grenar i hennes armar. "Kom nu" sa jag och började att gå.

"Vänta gå inte så snabbt, jag hinner inte med!" ropade hon efter mig

"Det kommer att bli mörkt om vi inte skyndar oss och jag har ingen lust att få fler myggbet" svarade jag och ökade på farten ännu mer.

"Men vänta då!" sen hörde jag ett litet brek bakom mig. "Aj min rumpae jag Emilia säga. Jag vände mig och såg att ho satt på en avbrten gren med resten av grenarna i hennes knä. Jag gick fram till henne.

"Vad hände?" frågade jag fast jag förstod inte riktigt varför jag brydde mig

"Jag snubblade på en gren och så landade jag på rumpan"

"Din klumpeduns" sa jag och började att plocka upp grenarna. Hon tittade förundrat på mig. "Kan du stå upp?" frågade jag henne

"Jadå det tror jag väl" hon ställde sig långsamt och gav ifrån ett tyst tjut "Jag tror att jag har brytit min svanskota" sa hon och skrattade lite, och jag hängde med i skrattet.

"Ja, du landade ju på en hård gren med röven så det är inte så konstigt" sa jag och nu skrattade vi ännu mer. Hon kanske inte var så illa som jag trodde.

När kom tillbaka så stod alla och väntade på oss.

"Vi började att tro att björnen hade ätit upp er" sa Carl och log

"Nej, inte precis" sa Emilia

"Men vi fick med oss lite grenar att elda med" sa jag och släppte dem fremför honom

"Bra, då kan vi äntligen börja ga maten. För jag är hungrig som  björn!" sa Carl

När maten var klar så satt alla framför elden och åt och pratade. Kontigt nog så hade jag det ganska trevligt, men det kunde väl inte stämma?

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ja, börjar Becca verkligen att tycka om det här stället? Hon som är en storstads tjej och allt?

Det får ni kanske veta i nästa del :)

Så imorgon är det tråk måndag igen -.- men ni kaske ser ifram emot den lite mer för att Tomlinson ska lägg upp ett nytt kapitel, haha ;)

Grattis en gång till, till Emilia som vann tävlingen!

Och glöm inte att kommentera nu! :)

/ Malik xx

Alla delade upp sig två och två och tog för sig av kanoterna. Vid den tiden då jag kom ner till sjön - ensam - var det inga kanoter kvar, och jag satte mig lättat i sanden. Nu var det kanske dags att bättra på brännan lite!

"Ehm.. Hej!" sa någon och jag kollade upp. Det var en tjej som hade hälsat på mig, och nu stod hon ivägen för solen. "Vill du dela kanot med mig?" frågade hon sedan och jag reste mig upp med en suck. Verkligen? När jag hade det så skönt..?

"Jag är inte så värst förtjust i äckligt vatten, jag stannar nog här." svarade jag, och försökte att inte låta otrevligt.

"Rebecka, upp med dig nu! Är du här gör du det alla andra gör, annars får du laga maten ikväll." sa Carl och kastade flytväst på mig. Tänker han på riktigt straffa mig om jag inte padlar kanot?! Och dessutom, den här flytvästen var gul och orange, tog jag på mig den skulle jag se ut som en vilsen skogshuggare, och det var inget jag direkt ville..

"Älgsteeeeeek!" sa Carl retsamt när han hade vänt oss ryggen och börjat gå iväg. Dö eller döda? Helt klart dö! Nu var jag snabb att ta på mig flytvästen, och snart var jag påväg ner mot kanoterna. Då kom jag på att jag inte hade någon, och vände mig om för att se vart den där tjejn hade tagit vägen. Hon var straxt bakom mig, och eftersom att hon inte var med på min snabba inbromsning gick hon in i mig.

"Oj, förlåt!" sa hon snabbt och jag skrattade lite.

"Ta det lugnt.." svarade jag lite lagon stöddigt, och vände mig om för att böra gå igen.

"Ehm, om du ville dela kanot med mig så har jag den här." sa hon och pekade på en gul kanot. Awesome! Den passar min underbara flytväst! Fan också.

"Men man kan väl inte åka kanot på land?" frågade jag när jag insåg att kanoten stog på gräsmatta, och hon skrattade lite.
"Nej, vi får bäta den dit." sa hon och pekade ner mot vattnet. Det kan ha varit drygt femton meter, men den här gula saken såg inte ut att vara så lätt.. Jag måste hitta en frivillig. Jag vet!

"Excuse me, can you help me with something?" frågade jag och Louis vände sig om på en gång. När han såg att det var jag log han.

"Of course! What?" frågade han och jag nickde mot våran gula kanot.

"That heavy think want to get in the water, but.. It's do heavy.." sa jag och han skrattade roat. Jag var ju bara bäst på det här!..

Efter en liten stund satt jag i kanoten med det där tjejen, och vi paddlade lugnt frammåt. Eller ja, det var väl mest hon som paddlade. Jag satt mest.

"Så, vad heter du?" frågade hon efter en liten stund.

"Rebecka, kalla mig Becca." svarade jag och hon nog gillande. Alla gillade mitt namn.

"Jag heter Emilia." sa hon, och jag höjde ögonbrynen. Hade jag frågat? Nej, det tror jag inte.

"Jaha, okej. Vad bra." svarade jag, och hon log.

"Vi kommer att bli jättebra vänner!" sa hon sedan, och än en gång höjde jag ögonbrynen. Det var väl ändå jag som bestämmde...?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort/dåligt kapite, jag vet.. Men allt krånglar nu, pch det har tagit i stort sett hela kvällen att fixa... Vi får hoppas på att Mailk skriver ett bättre imorgon. ;)
Kommentera om ni vill, jag vet inte, den här kanske inte förtjänar några kommentarer ens..? :/

/Tomlinson xx

Jag knippar efter luft när jag kommer upp ur vattnet.

"Hey are you allright?" frågade den snygge killen som jag hade väntat på från bryggan och han räckte mig en hand, jag tog tag i den och han drog mig upp.

"No I am not okey. I just fell in the water and I am wet!" hur kunde han fråga en sådan dum fråga? Jag trodde att han skulle bli arg när jag sa så men till min förvåning så skrattade han bara och tog av sig jackan och räckte den till mig. "Sorry it was my foult you fell in to the water. I didn't mean to skary you" jag såg in i hans blåa ögon. Varför vart han inte irriterad på mig? Och vad var det här för känsla.

"No it is okey I am just clumsy thats all" han skrattade igen, varför skrattade han sa jag något roligt?

"I am Louis by the way, Louis Tomlinson and you?"

"Rebecka but please call me Becca"

"Nice to meet you Becca" sa han och sträckte fram handen "I guess you want to get some dry clothes" sa Louis

"Yeah I wouldent mind that" sa jag och log

"What about we meet each other tomorrow so that we can learn to know each other more than this?"

"Sounds good" nu log vi båda

"Well I think I have to go now" sa han

"Yeah me too"

"Than I guess i'll see you tomorrow"

"Okey bye"

"Bye" sen gick han. Jag hade lust att hoppa upp i luften och göra ett glädje tjut men det skulle inte vara ett dugg coolt. Så istället börjde jag gå mot mitt tält. Usch det lät till och med hemskt. Tält, tält, tält nej för tusan det lät bara hemskt!

Jag gick in i det trånga tältet och lyckades nätt och jämnt byta om till pyamas. Jag kliade lite på armen och märkte att jag hade fått ett myggbet, fan också. När jag la mig ner i sovsäcken så märkte jag att jag hade kvar Louis jacka. Jaja, jag får väl ta och lämna tillbaka den imorgon när jag träffar honom, tänkte jag och log för mig själv in´nan jag somnade. Ja, jag vet att det var konstigt men jag lyckades somna i ett tält medans jag sov i en sovsäck. Att vakna var dock inte lika enkelt.

Jag hörde ett trumpet ljud men ignoredare det och la kudden över öronen istället. Men de tänkte tydligen inte ge sig så enkelt. Trumpetljudet hördes närmre och närmre mitt tält, sen var det någon som öppnade "dörren" till tältet och blåste lika högt som en gorilla vrålade i trumpeten.

"Upp och hoppa Rebecka det är en solig dag och vi ska ta och göra lite frukost!" ropade Carl inne i mitt tält.

"Ut med dig jag vill sova" sa jag med en trött morgon röst och slängde kudden på honom

"Tvinga mig inte att hämta hinken" sa Carl. Jag viste inte vad det bettyde och jag brydde mig inte.

"Som du vill" sa Carl och lämnade äntligen mig ensam men det var inte länge. Han kom tillbaka med en stor hink med iskallt vatten och hällde den över mig!
"Vadfan håller du på med?! Är du dum eller?" skrek jag argt

"Jag sa ju att du skulle gå upp" svarade Carl kaxigt "Så gå upp nu innan jag hämtar en till hink med vatten"

"Jaja, jag är uppe sa jag och reste mig

"Bra" han log och lämnade mitt tält. Jag gav ifrån een hög suck sen satte jag på mig mina kläder. Ett vitt linne som var ganska urringat och ett par väldigt korta gula shorts, sen tog jag på mig mina svarta gucci skor och gick fram till läger elden. Där stod redan alla och höll på att laga mat, jag bara stirrade på dem. De hade verkligen inte årets mode på sig. Alla hade på sig ett par gröna shorts och vissa hade gröna kortärmade tröjor andra hade linnen och på fötterna hade de något som såg ut som militärkängor. Vad är det här? Ska vi gå ut i krig?!

Carl kom fram till mig och räckte mig ett par kläder som såg ut som alla andras.

"Alla ska se likadana ut här så att ingen blir retad" sa Carl

"Så du tror att man inte blir retad om man har på sig dem där kläderna?" frågade jag och gjorde en gest med handen över alla.

"Sätt bara på dig kläderna, annars vet du vad som händer"

"Visst" jag ryckte åt mig kläderna och återvände till mitt tält för att byta om. Jag valde att ta på mig linnet, lite måste man ju få visa. När jag kom tillbaka satt alla och åt sin frukost. Jag gick fram dit man hämtade mat och någon lägercoch slevade upp en stor slev med gröt på min talrik. Jag titade missnöjt på maten men gick till ett träd och satte mig och började äta utav den vidriga gröten.

När alla hade ätit klart sa Carl:

Okej alla nu går vi ner till stranden och paddlar kanot!" alla hurrade, alla utom jag. Skulle jag paddla kanot glöm det!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okej alla det var kapitel 8!

Det var rätt sent när jag skrev det här men var ju tvungen att lägga upp ett kapitel så att ni skulle få läsa ;) Så här är det! Har varit på prao i 3 dagar nu och tagit hand om småbarn så är helt slutkörd och lite halvt död. Det här kanske inte är det bästa kapitlet men det är ett kapitel! Så kommentera nu, jag fick bara en kommentar på förra inlägget jag skrev! Så komigen nu! :)

/ Malik xx

"Rebecka Olsson?" frågade någon och jag vände mig om. Där stod en man som kan ha varit runt trettio år, och jag suckade när jag såg honom. Men vad hade jag förväntat mig? Att jag skulle få en snygg ledare?

"Ja" svarade jag kort och han nickade.

"Välkommen till Oliden, jag heter Carl, och det är jag som ska ha hand om dig och andra under de kommande veckorna" sa han och stäckte fram sin hand. Jag brydde mig inte om att ta den, utan skrattade istället lite åt namnet på det helvete jag kommit till. Jag menar, seriöst, Oliden? De hade säkert bara bytt ut de två första bokstäverna i avliden och därefter döpt det efter vad som hade hänt med alla som åkt hit..

"Visst, vad bra" sa jag ironiskt och han tog förvånat tillbaka sin hand. "Vem tar hand om väskorna?" frågade jag och han såg undrande på mig.

"Du kan gå och hitta en lämplig tältplats och sätta upp det här" sa han och gav mig en avlång tygpåse. "När du är klar kan du ställa väskorna där inne" fortsatte han, och sedan lämnade han mig ensam med alla hemska saker. Det var uppenbart att han redan tyckte illa om mig.. Jag suckade och slängde tygpåsen på backen. Så fan heller att jag skulle packa upp ett tält, inte en chans..

"Tält är väldig bra skydd mot björnar..." viskade någon som passerade bakom mig, och jag skyndade mig att tänka om. Det kunde väl inte vara så himla svårt att sätta upp ett tält..? Jag bestämde mig för att försöka i alla fall, och tog upp tygpåsesn från backen. Nu var det bara att hitta en bra plats för tältet, och det fick vara.. Just här. Jag vände upp och ner på påsen utan att ha tagit ett steg, och började hälla ut alla pinnar och skit som fanns i den. Det var verkligen mycket..

Efter två timmar gav jag upp, och Carl fick rycka in. Han klarade uppgiften på mindre än fem minuter..

"Samling vid elden om två minuter." sa han och gick iväg. Jag nickade lite, även om han redan var en bit bort, och ställde sedan in min väska i tältet. Det var väldigt litet, och när jag hade ställt in min väska och lagt ut sovsäcken och liggunderlaget pappa snällt nog hade köpt till mig, var det smockfullt. Jag hatade små utrymmen! Det var äckligt och.. trångt.

När det har gått ungefär två minuter gick jag iväg till elden, och där satt alla redan och väntade.

"Jag har lite spännande nyheter! Alla som har valt att åka på.." valt? Jag avbröt Carl med ett spontant skratt, men han ignorerade mig och fortsatte. ".. Alls som har valt att åka på lägret den här perioden har tur! Vi ska nämligen få finbesök!!" skrek han och alla började småprata med varandra. Utom jag då, eftersom att jag inte hade någon att prata med.

"Vem kommer?!" frågade en kille i min ålder.

"Ingen mindre än..." började Carl, och fem killar intog den lilla träverandan som kunde liknas med en scen.

"Us!" skrek de fem killarna i kör, och jag bara gapade. De var ju hur snygga som helst! Åh, tack gode gud, jag kanske överlever i alla fall!

"One Direction!" översatte Carl för dem som inte hade någon aning om vilka dem var - som jag till exempel. Men namnet spelade ingen roll, de var här, och de var snygga, det var allt jag brydde mig om. Sen om de hette One Direction eller E.M.D spelade ingen som helst roll.

Direkt när samlingen var slut, och Carl hade berättat lite om vad som skulle hända här hängde jag på de andra fram till One Direction. Alla andre tjejer ville ha deras autograf, men brydde jag mig inte om. Ville jag ha ett namn nerkladdat på ett papper kunde jag väl lika gärna skriva det själv.

"Hey there" sa en av de otroligt snygga killarna och kramade mig. Det var nog mest för att alla andra hade bett om kramar, men jag kunde ändå inte låta bli att le som en tok.

"Hey, I'm Becca!" sa jag och han log mot mig.

"And I guess you know my name..?" sa han skämtsamt och jag skrattade lite.

"Actually, no. But you're hot, so.. I'd like to know it!" sa jag och log mot honom. Nu var det tur att jag inte kunde bli varken blyg eller generad.

"Oh, so you're not a fan?" frågade han, och jag tror att jag kunde ana en liten gnutta hopp i hans röst. Kanske ville han umgås med någon som inte bara gillade dem för att... För att de var fan. Jag hade egentligen ingen aning om vad ett fan gjorde, eftersom att jag bara "fanade" migsjälv.

"I have never.. Heard, seen, read.. whatever you do" svarade jag ärligt och han log lite.

"Oh, Nice.. I think." svarade han, men han kunde inte svara på vad han hette, konstogt nog. Den frågan måste han väl ha ett svar på?

"You didn't tell me your name." retades jag och han skrattade lite. Han öppnade munnen för att svara, men någon stoppade honom.

"If you're gonna chit-chat maybe you can do it over there?" sa en av killarna och pekade en bit bort.

"Meet me here when everyone is gone." sa den snygga killen - vars namn jag fortfarande inte fått veta - och jag nickade lite. Han var otroligt snygg...

Det hann nästan bli mörkt innan alla hade lämnat mina snygga killar ifred, och därmed var det min tur att träffa dem. Konstigt nog var de inte där när jag kom, men jag skulle nog inte behöva vänta så länge. Förhoppningvis. Myggen hade börjat komma fram nu, och jag vägrade att få myggbett. Jag tänkte absolut inte gå runt och klia sönder min välvårdade hud, inte en chans. Men de där myggen var verkligen olidliga, och jag var tvungen att fly fältet. Snabbt sprang jag ner mot den lilla sjön som låg vid lägret, och satte mig på bryggan. Oturligt nog var det like många mygg här, och jag viftade vilt med armarna.

Efter bara en liten stund gav jag upp hoppet om att han skulle komma, och reste mig upp för att gå därifrån. Myggen var som ett svart moln runt mig, och när det snygga killen överraskade mig genom att stå bakom mig blev det helt enkelt för mycket. Jag tappade balansen, och det kan inte vara jättesvårt att lista ut vart jag hamnade nu.. Justdet, i vattnet...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu blev det ganska lång va? ;) Och jag tycker helt ärligt nu att ni får bli bättre på att kommentera. I början av en novell är det mycket lättare att skriva om man får kommentarer som talar om vad som blir bra, och vad som bara blir rörigt - konstigt nog märker man inte det när man skriver. Och om man inte vet det är det svårt att forma novellen på ett bra sätt, och då får ni läsa en konstig novell. Så det här är inte bara ett sammarbete mellan mig och Malik, det är ett sammarbete mellan alla som väjler att gå in här och läsa det vi skriver.

/Tomlinson xx

"Ni måste skoja med mig. Ni kan inte mena allvar" sa jag med ett nervöst skratt

"Vi skulle aldrig skämta om något sånthär. Du måste lära dig att man inte alltid får sin vilja igenom" sa pappa lite irreterat.

"Vi har redan anmält dig och allting är klart. Du ska åka dit redan dagen efter att skolan har slutat" mamma lät lite lugnare än pappa.

"Är ni helt jävla dumma i huvudet?! Ni kan inte bara skicka iväg mig på något lortläger med massa insekter som kryper in i ens säng!"
"Vilka sängar? Ni ska sova i tält" pappa lät road

"Ni kan inte tvinga mig till det här! Jag hatar er!" jag sprang upp till mitt rum och slog igen dörren med en smäll, sen slängde jag mig på sängen.

I skolan var allting som vanligt. Alla hälsade på mig (även de jag inte hade en aning om vilka de var), jag såg snyggast ut i mina nya kläder. En Grön magrtöja och väldigt korta shorts. Bredvid mig hade jag Emily och Ashley, såklart visste de vad som hade hänt den där natten.

"Har Alex sagt någonting över huvudtaget om då?" frågade jag medans vi gick till nästa lektion

"Nej, ingenting han beter sig helt normalt" sa Ashley

"Vilken jävel" sa jag och de nickade intsämmande. Vi gick till våra skåp. Emily och Ashley hade skåp precis vid ingången bredvid varandra, medans jag hade i mitten av alla så att alla kunde titta på mig.

"Hej Becca!" sa en välbekant röst "Det var länge sedan"

"Hej Axel" sa jag och smälde igen skåpet och började att gå mot Ashley och Emily, men jag hindrades utav Axel som tog tag i min axel och jag vände mig om.

"Vad vill du?" min röst lät lite mer irriterad än vad den skulle

"Alltså angående den där natten. Jag hade bara druckit lite för mycket och var lite hög, men komigen et är väl inte första gången?"

"Ursäkta?"

"Alltså jag menar som om det var första gången för dig. Du har väl legat med hur jävla många killar som  helst" är han helt dum i huvudet?!

"Kiss my ass Axel! sa jag och gav honom fingret

"Eh komigen det var menat som en komplimang!" skrek han efter mig men jag ignorerade honom och började att gå mot Emily och Ashley. De höll på att prata om någonting, jag vet inte vad, men är jag kom vart de tysta.

"Snacka om att han är en skit! Jag är glad att jag kommer få slippa honom"

"Vadå ska du åka bort?" frågade Emily

"Ja, till helvetet"

"Okej jag vet att jag inte är så bra på geografi men det finns inget ställe som heter så" sa Ashley

"Jo, om dina föräldrar skulle tvinga dig att åka på något jävla sommarläger under typ hela sommarlovet så lovar jag dig att du kommer på att det finns ett ställe som heter helvetet"

"Vadå för läger?" frågade Emily. Jag rotade fram lappen om lägret som jag hade i fickan och räckte dem det. De stod och läste det samtidigt med vidöppna ögon. När de hade läst klart det tittade de på mig.

"Jag hade fel, det finns nog ett ställe som heter helvetet..."

Jag ryckte åt mig mina tre knallrosa väskor och stängde igen bakluckan till bilen med en smäll. Skog, skog och mer skog, det var det ända ja såg.

"Ni tänker inte bara lämna mig här eller hur? Jag är ju i mitten utav ingenstans! Snart kommer väl en kamera att komma fram och alla ropar att jag har blivit lurad och sen blir det att shoppa, eller hur?" 

"Nej, Becca det här är inget skämt Du kommer att trivas här frisk luftär bra för dig" sa mamma

"Du kanske till och med slutar att käfta emot och bara göra det istället" fortsatte pappa "Jag var ju scouten gång i tiden. Skogsluften gjorde mig gott"

"Ja, bara se på dig nu" sa jag och himmlade med ögonen.

”Tro oss Becca. Det här är för dit eget bästa. Vi kan inte hålla på att skämma bort dig hela ditt liv” mamma lät lugn men bestämd
”Så gå nu fram till ledaren som står där borta och säg att du är här” sa pappa ”Vi kommer att sakna dig!”
”Ni behöver inte sakna mig. Låt mig komma hem” sa jag men de hade redan satt sig i bilen.
”Hejdå Becca, ha det så kul!” ropade mamma och sen körde dem iväg så att leran stänkte om dem och på mig, helvete!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej alla! Ja, jag vet vad ni tänker... jag har kommit tillbaka från de döda! Ne, men Tomlinson skrev förut att jag hade dött men nu är det så att jag inte har det. Eller så har jag det men jag har återvänt som en zombie! Så nu tycker jag att ni ska kommentera som tack för att jag har återvänt! ;)

ps: jag är ingen plugghäst!

/ Malik xx

Och glöm inte att alla som vill vara med i novellen måste vara med i tävlingen här under, annars vet vi ju inte att ni finns ;)

Och du är visst plugghäst. Du skulle hellre sitta en hel dag med dina böcker än att vara med mig, såå, plugghäst! Sorry x)

/Tomlinson xx