När jag kom hem senare på eftersiddagen var både Ashley och Emily med mig. Mamma och pappa hade inte kommit hem än, så vi hade huset för oss själva.

"Ehmm.. Becca? Ska vi inte plugga lite först?" Det var såklart Emily som hade ställt frågan. Det gick inte en dag utan att hon satte med näsan i böckerna, och hon hade A i alla ämnen.

"Du måste lära dig att koppla av, du kommer snart spränga din hjärna med allt du trycker in i den!" Skrattade jag och fick en liten grimage som svar. Hon gillade inte mitt förslag, men hon gick med på det i alla fall.

"Ash, kan inte du springa upp till mitt rum och hämta min laptop?" Frågade jag och Ashley sprang direkt upp för trappan. Hon skulle hopa från ett berg om någon nu sa åt henne det. Hon var inte så tuff när det gällde att säga nej..

"Koppla av!" Emily satt nästan och hoppade på sin stol, och det började gå mig på nerverna.

"Kan inte!" Svarade hon stressat och tog fram en bok ur sin väska. Säg inte att...?

"Du får en halvtimme" Jag var en aning irriterad när jag lämnade köket, men hon brydde sig inte. Hon var redan långt borta i böckernas värld.. Jag gick ut på baksidan och satte mig i en av trädgårdsstolarna. Solen värmde ordenkligt, och det dröjde inte länge innan jag tog av mig tröjan. Nu var det bara att hoppas på att någon skulle gå förbi så att jag fick visa upp min underbart snygga kropp..

"Becca" Sa Ashley efter att ha harklat sig en gång. Jag vände mig snabbt och såg henne i dörröppningen med min dator.

"Tack, Ash!" Sa jag med ett léende och tog emot datan. Hon satte sig i stolen brevid mig, och jag satte datorn i knät.

"Vad ska vi göra?" Frågade hon och jag flinade lite.

"Blogga lite bara" Svarade jag och hon flyttade intresserat närmare. Jag drev en väldigt populär blogg, och i stort sett hela sverige läste den varje dag. Okej, statistiken för unika besökare låg normalt runt 4300, men vissa dagar var det upp mot 5000. Alla ville ta del av mitt underbara liv. Jag skrev ett inlägg om att dagen skulle spenderas med shopping, och att två av mina underbara vänner var med mig. På slutet la jag in en snygg bild på migsjälv som jag hittade i datorn, och så tog jag en på mig och Ashley. Sedan kollade vi runt lite, och när det hade gått en halvtimme gick jag in för att hämta Emily.

"Nu har du pluggat i en halvtimme, dags för shopping!" Sa jag glatt och hon tittade upp ur böckerna.

"Jaa!" Utbrast och smällde ihop boken på en gång. Emily, precis som jag, älskade att shoppa, och hon sa absolut inte nej om man bad henne hänga med till stan.

"Becca!" Det var mamma som ropade nere ifrån hallen.

"Jag är i köket!" Ropade jag tillbaka och snart var hon också här.

"Kan du plocka upp det här?" Frågade hon och ställde två matkassar på köksbänken.

"Nej, vi ska ut och shoppa." Svarade jag och drog iväg med Emily. Jag stannade innan jag lämnade köket, och möttes av mammas besvikna blick. "Kan jag få lite pengar?" Frågade jag och log. Hon suckade och letade i fickan efter pengar. Hon hittade en skrynklig femhundralapp, och gav den till mig.

"Var inte ute för länge.."

"Nejdå, tack så mycket!" Sa jag och sprang efter Emily som hade gått ut till Ashley på baksidan. De satt och pratade om något, men än en gång slutade de när jag kom.

"Ska vi dra tjejer?" Frågade jag och de reste sig på en gång.

"Självklart!" Svarade de båda i kör.

Klockan var halv åtta när jag kom tillbaka hem, och den här gången kom jag ensam. Emily och Ashley bodde inte i den "rika" delen av staden, så de hade fått ta bussen hem.

"Rebecka!" Skrek mamma med det samma jag kommit innan för dörren. Jag suckade lite och ställde ifrån mig mina nyinköpta kläder på hallgolvet medan jag tog av mig skorna. De använde bara 'Rebecka' när de var arga...

Jag gick in i vardagsrummet och slog mig ner i en fotöjl. De visste att de inte skulle vinna över mig, så jag förstår inte varför de fortfarande försöker.

"Din magister ringde idag igen, och nu måste du ge dig Rebecka! Dina betyg är viktiga!" Det var pappa som hade börjat utskällningen, och han höll inte igen med ilskan.

"Min magister är precis lika dumma som ni, jag har ett godkännt betyg, var nöjda!" Sa jag stöddigt och mamma skakade på huvudet.

"Rebecka, inser du inte att det är du som är dum i det här läget? Hur ska du kunna få ett bra jobb om du inte har bra betyg?" Nu var det mamma som tog över, och som varnligt var hon inte lika hård som pappa. Det gjorde att jag kunde skratta lite åt det hon hade sagt.

"Ser du mig? Ja, det gör alla! Ingen har tidigare brytt sig om mina betyg, men ändå kollar alla på mig. Alla ser mig, och jag skulle utan problem kunna bli modell för Victoria's Secret eller något!" Sa jag oberört, för jag tänkte absolut inte ge mig!

"Låt gå för den här gången, men skyll inte på oss när du inte får något jobb..." Sa mamma besviket och jag log stolt. Jag visste att de inte hade något att sätta emot mig! Jag är, och vill förbli, obesegrad!!...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Malik var lite upptagen idag, så ni får ett till kapitel av mig! :)

Och jag tror att det kommer komma i alla fall några fler kapitel innan One Direction kommer in, så att ni får lära känna våran huvudperson lite bättre och så att ni vet hur hon är ;) Hoppas det är okej? :)

Och kommentera nu! Vi vill gärna veta vad ni tycker om våran novell :D

Och kolla in här! -> myloveforwriting.bloggplatsen.se
/Tomlinson :)

 

stephanie

28 april 2012 21:37

jätte bra kapitel! Man förstår verkligen hur hon är och ni beskriver saker jätte bra. Längtar till nästa kapitel!! <3

http://www.onedstory.devote.se

Tomlinson eller Malik

28 april 2012 22:54

Tack så mycket! :D Jag skulle gärna skriva nästa kapitel på en gång, men har jag skrivit två, så nu är det Maliks tur ;)
Tack för att du kommenterar! :D

/Tomlinson :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjena, Tomlinson här igen.   Jag vet att jag inte ska vara här, men jag tänkte bara säga att jag tror att Malik har gett upp, utan att säga något. Så nu tänker jag spara er lite tid genom att säga att den här bloggen är nu offeciellt out of busines...

Louis När jag gick in i rummet blev det knäpptyst och alla stirrade på mig. Killarnas blickar var peppande, medan tjejernas var med avvisande. Speciellt Rebeckas, det såg ut som att hon försökte döda mig med någon sorts lasersyn. Ingen av oss sa nå...

Rebecka Efter att Emilia hade lämnat mitt rum så hörde jag att hon skrek till någon utanför, inte för att jag hörde riktigt vad det var. Sen plötsligt vart det tyst som om någon hade dött. Jag bara satt där i min säng och kunde inte göra någonting ...

Ja, rubriken säger allt. Jag funderar på att lägga ner bloggen. Nu när jag inte har Tomlinson vid min sida när jag skriver längre så skäns det inte lika kul... Visst jag älskar att skriva och allt men jag vet inte om jag borde fortsätta, så därför ...

Nu har jag gjort en ny omröstning, och jag tycker faktiskt att alla ska rösta. Jag är sjukt trött på att skriva när nästan ingen kommenterar, det är ju i alla fall +30 som går in här varje dag.. Så, som det ser ut i omröstningen nu så kommer jag snar...